- Project Runeberg -  Minnen / II. 1931-1946 /
113

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 113

realisering. — — — Härtill kommer att tillräckligt effektiva anstalter för
tillvaratagande av den inhemska industrins fulla kapacitet, vilket jag på
det allvarligaste tillstyrkte redan för fyra månader sedan, intill denna dag
ej vidtagits trots att oerhörda, mången gång till och med oövervinnliga
svårigheter konstaterats i samband med utländska leveranser.

Allt tyder på att vi i händelse av krig komma att bli helt hänvisade
till den inhemska industrins otillräckliga produktion, vilken utan tvivel
till följd av det alltför svaga luftvärnsartilleriet kommer att lida ytterligare
avbräck genom luftangrepp.

Under de gångna åren har det fallit sig svårt för mig att förstå det sätt,
på vilket såväl regering som riksdag förhållit sig till den fara ett europeiskt
storkrig innebär för vårt lands självständighet. Samtidigt som alla tecken
pekat på en förestående jättesammandrabbning, ha för försvaret oundgäng-
liga anslag behandlats utan förståelse och med en oginhet, som lett till att
mycket helt underlåtits och att, om så ej varit fallet, byråkratism och ut-
dragen behandling av föreliggande ärenden resulterat i att fatalierna för-
summats. Ännu i dag handläggas frågor rörande försvarets mest trängande
behov i lika fredlig takt som om vi levde i en normal tid. Veckor och måna-
der offras på kommittébetänkanden och utskottsbehandlingar, och när
anslaget slutligen beviljas ha priserna i bästa fall hunnit stiga, men anskaff-
ningsmöjligheterna ofta gått förlorade. I dag borde dock envar förstå,
att full effektivitet i skötseln av för försvaret oundgängliga anskaffningar
icke kan nås utan att ett målmedvetet program vid anslagens fördelning
följes, vilket vore ägnat att väcka förtroende i de kretsar, av vilka leveran-
sernas effektuering är beroende. Alltsedan frihetskriget borde det ha stått
klart, att ett försvar av nationens självständighet mot den fientligt sinnade
sovjetjätten framför allt fordrar en fullt modernt utrustad och skolad armé.
Ingen har gärna velat tänka sig ett krig mot Rådsunionen, i vilket Finland
står ensamt utan främmande hjälp. En ogynnsam konstellation har dock fört

det därhän, att Rådsunionen i dag vad oss vidkommer har så gott som
fria händer.

Inga stormaktsintressen berättiga oss att i likhet med Belgien, Holland
och Schweiz i händelse av krig räkna med hjälp av andra eller ens, såsom
Polen, med andras löften.

Väpnat svenskt stöd vore troligen nog för att hindra krigshotet att bli
akut, men uppenbarligen har den nordiska orienteringen ej fört våra
länder tillräckligt nära varandra.

När Tyskland för tre månader sedan slöt förbund med Rådsunionen,
förändrades vår politiska status totalt. Härtill kom att vårt strategiska
läge, som redan försvagats till följd av de i Fjärrkarelen byggda anlägg-
ningarna och landsvägarna, undergick en radikal förändring när Råds-
unionen trängde fram till Finska vikens södra strand.

Mer än en mening torde ej kunna råda om att Finland är i fara att in-
dragas i krig under för landet synnerligen ogynnsamma omständigheter:

— ett så gott som obefintligt luft- och pansarvärn;

8 — Mannerheim, II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 00:57:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/2/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free