Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 MANNERHEIM: MINNEN 1931—19239
— ett luftvapen, som disponerar endast 50 94 av antalet flygplan
enligt stat och alls inga reservplan; även antalet plan enligt stat är
helt otillräckligt i betraktande av vårt vidsträckta territorium;
— ett pansarvapen, som består av dels ett 30-tal föråldrade, redan för
tjugu år sedan anskaffade och dessförinnan i världskriget använda
stridsvagnar, dels ett 30-tal lätta moderna och för mer än ett år
sedan inköpta, men fortfarande oarmerade Vickersvagnar;
— en flotta, som vi ej mäktat utbygga till ett verkligt sjöförsvar;
— ett till sin numerär synnerligen svagt artilleri;
— av 15 tilltänkta divisioner tre fortfarande utan vapen och utrustning
och en fjärde utan artilleri;
— planerna för ammunitionsförsörjningen fortfarande orealiserade;
— såvitt jag kan se tyda redan nu förekommande valuta- och pen-
ningsvårigheter på att ej heller ett program uppgjorts för finan-
siering av ett långvarigt krig, som i hög grad är beroende av ut-
ländsk import; frånvaron av ett dylikt program betyder detsamma
som att inga utsikter finnas att föra ett krig med framgång.
Tid borde vinnas för att vi genom att tillgripa nationens alla resurser
måtte kunna täcka försvarets mest skriande brister ävensom målmedvetet
arbeta för att tillvarataga de möjligheter, som kunna avläsas i den allt
gynnsammare allmänna opinionen i Sverige, och vilkas förverkligande bör
utgöra vårt lands främsta mål — ett förbund med Sverige för värnandet av
en gemensam neutralitet.
Om en kraftmätning med vår östra granne ej kan undvikas, borde vi
icke överlämna åt fienden att bestämma tidpunkten för dess början. Då
denna ej kan bestämmas av oss, bör utan tvekan allt vi kunna komma
över inköpas för försvarets stärkande. De militära anskaffningarna böra
ges prioritet, och alla andra behov och synpunkter vika.
Om regeringen vid denna bistra tidpunkt fortfarande anser sig ha råd
eller ser sig tvungen att handlägga försvarsanslagen, även de minsta, med
samma byråkratiska tröghet och olust som hittills, förspilles även den sista
oss beskärda nådatiden.
Arméns anda är den bästa möjliga och även folkets sinnesstämning hög,
men Finlands folk förlitar sig på att dess regering dragit försorg om rikets
försvarsberedskap, och armén tvivlar ej på att den skall stå rustad med
nödiga vapen i den stund den kallas till en strid på liv och död med rikets
arvfiende.
Vi behövde icke vänta länge på uppfyllelsen av Molotovs ord
den 3 november under diskussionerna i Moskva: »Det blir nu militä-
rernas tur att förhandla». Den 26 november anordnade Rådsunionen
den provokation, som går under benämningen »Mainilaskotten».
Samma kväll meddelade Molotov Finlands sändebud i Moskva, att
artillerield öppnats från finska sidan av Karelska näset klockan 15.44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
