Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 1940
styrkor i en avgörande drabbning på Näset. Nya förstärkningar av
artilleri och pansar hade tillförts honom, och trafiklederna hade ut-
byggts och reparerats. Hela januari månad förflöt emellertid i
ställningskrigets tecken, med stridsverksamhetens tyngdpunkt för-
lagd till östfronten, där nya ryska förband gingo sin undergång till
mötes.
I Ladogakarelen hade såsom ovan beskrivits 168. och 18. Divisio-
nerna, den senare förstärkt med 34. Pansarbrigaden, i början av de-
cember förenat sig i Kitelä, där de slutligt hade hejdats. Den fält-
befästa spärrställningen vid Kollaa, på ömse sidor om Suojärvibanan,
höll alltjämt stånd mot fiendens tryck. Sedan en omfattande omgrup-
pering av IV Armékårens styrkor verkställts, fick dess kommendör,
generalmajor Hägglund, vid årsskiftet i uppdrag att med sina divi-
sioner (12. och 13. Divisionerna) gå till det sedan länge planerade
motanfallet. I Kollaa kvarstodo blott några få bataljoner, på vilkas
ståndaktighet hela operationens framgång berodde.
Såsom redan nämnts hade försök att tillsluta »säcken» från norr
inletts redan i mitten av december. De hade dock på grund av svåra
terrängförhållanden, bristfällig utrustning, den starka kölden och
andra motigheter endast lett till lokala framgångar. Den främsta
anledningen till det klena resultatet utgjorde dock den omständighe-
ten, att fienden med otrolig snabbhet hade befäst sina ställningar och
att stormningen av dessa utan tillräckligt artilleristöd hade visat
sig vara alltför förlustbringande. Den ursprungliga anfallsplanen
undergick den ändringen, att generalmajor Hägglund grupperade
sina styrkor längre österut, närmare bestämt söder och öster om
Syskyjärvi, för att därifrån angripa fiendens förbindelser och rygg.
Redan vid årsskiftet hade det lyckats smärre förband att avskära
18.: Divisionens etappväg på sträckan Uomaa—Käsnäselkä i närheten
av Lavajärvi och att innesluta delar av fiendestyrkorna i mindre
»mottin». Något senare företogs en varaktig inringning av Uomaa by,
där en front bildades mot de från öster framryckande ryska hjälp-
trupperna. Motståndarens enda etappväg gick nu längs Ladoga-
stranden över Salmis till Koirinoja, men även denna förbindelseväg
utsattes för dagliga räder av kustförsvarets rörliga trupper. Därtill
kom att den vaksamt hölls under eld från kustfortet på ön Mantsin-
saari, som intill krigets sista dag skulle hålla stånd mot angrepp såväl
från fastlandet som från luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
