Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 19490
Kärnan i kuststräckans försvar utgjordes av några kustbatterier och
den dit dirigerade 4. Divisionen jämte ett antal avdelta bataljoner och
batterier. De sistnämnda voro mestadels nyuppsatta reservformationer
med otillräcklig utbildning, illa utrustade och beväpnade. Därtill kom
att de fåtaliga stabsinstanserna voro svaga och improviserade. Den klip-
piga och för nedgrävning olämpliga terrängen var i sin mån ägnad
att försvåra uppgiften för försvararna och utsätta dem för manspillan.
Det händer i krig att den påfrestning, som befälet i kritiska
situationer utsättes för, blir alltför tung och fordrar ett ingripande i
form av personskiften. Detta gäller icke blott frontbefälet, utan även
och kanske i ännu högre grad de högre kommendörerna, vilka ha
att fatta sina tunga och ansvarsfulla beslut ensamma och på avstånd
från slagfältet, därifrån stridiga och ofullständiga uppgifter ingå.
Detta kräver säker intuition, realistisk fantasi och stor viljekraft —
en anspänning av psykiska och fysiska krafter, som kan bli mången
övermäktig. Om trupperna, i synnerhet på de mest utsatta avsnitten,
vid denna tidpunkt voro uttröttade, hade självfallet också både lägre
och högre kommendörers uthållighet ställts på hårda prov.
Då generallöjtnant Österman anhöll om permission på grund av
ohälsa, utnämnde jag den 19 februari till hans efterträdare III Armé-
kårens kommendör, generalmajor Heinrichs, som samtidigt beford-
rades till generallöjtnant. Han hade ända sedan krigets början med
skicklighet lett försvaret på östra Näset och visat sig besitta nerver
som höllo även i de svåraste kriser. Generallöjtnant Heinrichs ersattes
med generalmajor Talvela, och till kommendör för dennes grupp vid
Aittojoki utsågs överste Pajari.
I samband med dessa chefsbyten realiserades den tilltänkta planen
att skapa en ny befälsinstans på mellersta Näset. II Armékårens
östra sektor (1. och 2. Divisionerna) på södra stranden av Vuoksen
avskildes för att bilda I Armékåren, som fick till chef 1. Divisionens
kommendör, generalmajor Laatikainen. Härigenom begränsades den
uppgift, som hade tilldelats II Armékåren, och denna kunde kon-
centrera sig på att försvara Viborgs stad med omnejd, stöttepelaren
för hela Karelska näsets kommande försvar.
En allvarlig kris hotade till följd av våra alltmera sinande man-
skapsresurser. Härvidlag voro de utländska frivilliga en tillgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
