Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VLN DER OR RT GET: MI DT TAR ÖMNLESRIS/EKOT 179
Generalmajor E. Heinrichs,
kommendör för III Armé-
kåren och i krigets slutskede
för Karelska näsets armé.
att räkna med. I de skandinaviska länderna hade uppstått en verklig
folkrörelse till förmån för Finland, vars resultat vida överträffade
det som uppnåddes under frihetskriget.
Den svenska insatsen uppgick denna gång till 8.000 man, vilken
styrka dock till stor del bestod av i vapnens bruk oövat folk. Till
utbildningen, som försiggick i Torneå och Kemi, måste därför dyrbar
tid anslås. Frivilligkårens chef var general Linder, Satakundagrup-
pens kommendör under frihetskriget. Kåren var sammansatt av två
»grupper» eller manstarka bataljoner, förstärkta med artilleri och
specialvapen. Sedan mitten av januari hade svenskarnas flygflottilj
och luftvärnsartilleri stått för Nordfinlands luftförsvar, och det är
att räkna dem till förtjänst att materielleveranserna på den utsatta
bansträckan Torneå—Uleåborg under krigets senare hälft kunde
försiggå utan störningar.
Svenska frivilligförband funnos även på andra håll. I Åbo del-
togo tre luftvärnsbatterier i skyddandet av staden och hamnen, och
svensk luftvärnsservis fanns på en del finska båtar. Fyra fältbatterier
hade skickats direkt till olika frontavsnitt.
Från Norge anlände sammanlagt 725 frivilliga, vilka voro anslutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
