Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERKRIGET: MILITÄR ÖVERSIKT 187
i vilken 34. Pansarbrigaden var innesluten, fick nu order att sända
ytterligare en bataljon till Viborgska viken.
Försvaret bar prägeln av improvisation, och en erfaren hand be-
hövdes för att bringa ordning i det hela. Den 1 mars sammanfördes
alla trupper vid Viborgska viken till en provisorisk grupp, kallad
Kustgruppen. Befälet anförtroddes generalmajor Wallenius, som till-
kallades från sin post som kommendör för trupperna i Lappland.
Uppgiften visade sig dock vara honom övermäktig, ställd som han
blev inför helt andra förhållanden än i Lapplands obygder. General-
major Wallenius ersattes den 3 mars av generalstabschefen, general-
löjtnant Oesch.
Den 4 mars gick fienden till attack i stor stil över Viborgska
viken. Förbittrade strider flammade upp längs hela kuststräckan,
och särskilt Vilaniemi udde blev utsatt för kraftiga anfall. Fienden
lyckades bita sig fast i strandlinjen, men blev under kvällens och
nattens lopp vräkt tillbaka ut på isen. Dagen därpå erhöllo ryssarna
förstärkningar och ryckte med en division, stödd av hundra strids-
vagnar, över Teikarsaari mot Vilaniemi, där de på nytt bröto sig in.
Försvararnas brist på artilleri och pansarvärn gjorde sig starkt gäl-
lande. De enda permanenta batterier vi hade kvar voro två tunga,
det ena vid Ristniemi (305 mm) och det andra vid Satamanniemi
(152 mm). Det sistnämnda låg dock så långt borta, att det endast var
i stånd att stödja försvaret av Ristniemi. Detta åter var för grovt
bestyckat för beskjutning av landmål, även om dess granater på ett
halvt ton utövade sin verkan på de över isen framryckande fiende-
kolonnerna.
Under de följande dagarna blevo alla angrepp avvärjda utom de
vid Vilaniemi. Där kunde det icke förhindras att fienden trängde
genom linjerna och den 7 mars avskar landsvägen Viborg—Säkki-
järvi. Då intet bakre vägnät fanns, betydde detta att hela kustsektorn
delades itu och att fienden, såframt icke Vilaniemi udde återerövrades,
blev i stånd att upprulla fronten. Vilaniemi måste sålunda ovillkor-
ligen återtagas och förstärkningar uppbådas för detta ändamål.
De till största delen improviserade enheter, som försvarade kust-
sektorn i dessa strider, förtjäna det amplaste erkännande för sitt mod
och sin offervilja. De kämpade tappert trots stora förluster, vilka
väsentligen voro att hänföra till otillräcklig utbildning och beväp-
ning i förening med bristande krigserfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
