Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 1940
i ledningens formalism och i enkelheten i den operativa tanken, som
uteslöt manövern och envist följdes till antingen framgång eller neder-
lag. Det var på materielen ryssarna byggde sin krigskonst, vilken
såsom sådan var tungrodd, hänsynslös och slösaktig, och i mångt och
mycket besläktad med de anglosaxiska doktrinerna. En påtaglig
brist på skapande fantasi gjorde sig gällande, där lägets fluktuationer
krävde snabba beslut. Det var en vanlig företeelse att kommendörerna
icke mäktade föra begynnelseframgångarna till ett avgörande. Däri-
genom lyckades det gång på gång för våra trupper på Karelska näset,
både i det rörliga och i ställningskriget, att lösgöra sig och intaga
nya ställningar. I början var också samarbetet mellan de skilda
vapenslagen synnerligen bristfälligt, men i detta avseende förmådde
ryssarna dock efter hand omsätta vunna erfarenheter i praktiken.
Även om ryssarnas rent taktiska prestationer voro svaga, visade
de sig vara i stånd att på en så pass begränsad krigsteater som Ka-
relska näset manövrera och underhålla ett vida större antal operativa
enheter än vi hade kunnat föreställa oss. Den stränga och snöfattiga
vintern gjorde att vägarna buro tiil och med den tyngsta trafik, och
nya kunde plogas över isar och kärr. På den långa ödemarksfronten
voro förhållandena — vägnätet, distanserna och snömängden — helt
andra, och försvårade i hög grad såväl operationer som underhåll.
Den ryska infanteristen var tapper, seg och förnöjsam,
men saknade initiativ. I motsats till sin finska motståndare var han
en masskämpe, som utom befälets räckvidd och utan kontakt med
sina kamrater var oförmögen till självständigt handlande. I synnerhet
i krigets början utnyttjades soldatmaterialet av denna anledning
företrädesvis för massangrepp, vilka mötta av några välplacerade
automatvapen kunde resultera i att angriparna mejades ned till sista
man. Det oaktat framdrevs den ena anfallsvågen efter den andra,
med samma resultat. Det hände att ryssarna under inledningsstri-
derna i december sjungande ryckte fram mot de finska minfälten,
i tät kedja och till och med hand i hand, till synes obekymrade om
explosionerna och försvararnas välriktade eld. Förvånande var den
fatalistiska undergivenhet, som präglade infanteriet. Den ryska sol-
daten var föga mottaglig för yttre intryck, och tillfälliga chocker blevo
snabbt överståndna.
I det ryska psyket låg även förklaringen till det tidigare berörda
fenomenet, att infanteriet försvarade sig till sista man också i de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
