Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 1940
erfarenheterna under vinterkriget också här beröra några av de mest
ödesdigra försummelserna.
Dessa erfarenheter klarlade ovedersägligt de olyckliga följderna
av den sparsamhetspolitik, som gick ut på att vid uppbåden under
en följd av år till lantvärnets andra kategori överföra en del av årskon-
tingenten för att utbildas först i händelse av krig. Den mobiliserade
armén blev därigenom mindre än den hade kunnat vara, och våra
möjligheter att med utbildat folk uppställa nya förband och komplet-
tera enheterna blevo beskurna. Manskapsbristen under kriget blev
till följd därav alltmer skriande, och det praktiskt taget outbildade
ersättningsmanskapet kom att lida oproportionerligt stora förluster.
De i fredstid gjorda pekuniära besparingarna betalades nu i blod.
Även de fredstida officerskadrarna voro otillräckliga och delvis
förbrukade på grund av många års ansträngande arbete. Såväl
reservofficerare som reservunderofficerare utförde sina uppgifter
med största hängivenhet, men de voro givetvis icke i stånd att ersätta
den aktiva kadern i alla dess funktioner. Kriget skolade dem, men
priset blev högt.
Även vad utbildningen beträffar voro bristerna påfallande. De
hade visserligen i någon mån kompenserats av den finska soldatens
medfödda krigaregenskaper, men till att behärska det moderna kri-
gets teknik fordras mera än att kunna hantera ett gevär och gå på
skidor. Utbildningen måste bland annat förmedla åskådlig be-
kantskap med den materiel, som skall bekämpas, — just den som vi i
så hög grad saknade. De flesta av våra soldater hade ju när kriget
kom aldrig sett en stridsvagn, och pansarvärnet fingo vi lov att
improvisera under krigets gång.
Mest betänklig var dock den svaga materiella beredskapen. För
att den skulle ha utgjort en fullviktig fredsfaktor borde den ha gjorts
effektivare över hela linjen — alla vapenslag moderniseras och ett
slagkraftigt pansarvapen skapas. I de både militärt och politiskt
sett säregna förhållanden, som bildade bakgrunden till den ryska
aggressionen, skulle vi med telativt lätt överkomliga ekonomiska
uppoffringar ha kunnat ställa Rådsunionen inför perspektivet av ett
vanskligt och slitande krig, vilket Moskva måhända hade funnit
skäl att undvika. Om infanteriet hade haft det halvautomatiska
20 mm pansarvärnsgevär, som förelåg färdigt någon månad efter
fredsslutet, hade de ryska pansarförlusterna ökats till den grad att udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
