Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 MANNERHEIM?! MINNEN NOV. I1939 —MARS 1940
Nationernas förbunds generalförsamling sammanträdde i december 1939 för att
behandla den Tinsk-ryska tvistefrågan.
från alla mot Rådsunionen riktade sanktionsåtgärder. Och icke nog
med detta, de skandinaviska länderna avhöllo sig även från att rösta
när frågan om angriparens utstötande ur förbundet togs upp. Det
blev den norska delegationens ordförande, stortingets talman C. J.
Hambro, som avkunnade generalförsamlingens beslut; på hans lott
i egenskap av förbundets sista president skulle sedermera även falla
att vid den session, som år 1946 fattade beslut om upplösning av
Nationernas förbund, framföra dess vördnadsfulla hälsning till den
diktatur som han sju år tidigare hade brännmärkt.
Det av generalförsamlingen förordade biståndet hade självfallet
intet värde om Finlands försvar ej höll, och därom kunde knappast
några optimistiska föreställningar råda ute i världen. Men i samma mån
som den förtvivlans styrka, varmed den finska armén kämpade, till allas
häpnad uppenbarades, vaknade hos västmakterna ett nytt intresse för
att stödja Finland. Så länge kampen pågick, var det ryska hotet mot
Rumänien och Turkiet — Frankrikes och Englands bundsförvanter
— endast teoretiskt, och vår uthållighet var i sin mån ägnad att
stimulera de hotade staterna till motvärn. Kriget i Finland tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
