Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 1940
att från första början skötas på ett föga enhetligt sätt. Det kan främst
tillskrivas Frankrike och dess målmedvetna konseljpresident Édouard
Daladier, att undsättningsplanerna trots allt kommo att bidraga till
Finlands möjligheter att lösgöra sig ur krigets grepp.
Den materiella hjälpaktionen var helt naturligt den, som först
kom i gång. Trots att västmakterna själva ledo brist på moderna
vapen och ehuru Frankrike levererade materiel till Turkiet och Rumä-
nien, möttes vår begäran om hjälp med förståelse. Om Frankrike
och England hade samordnat möjligheterna att bispringa Finland
och därtill överenskommit om vad envar skulle avstå, hade hjälp-
verksamheten utan tvivel vunnit i effektivitet. Våra förslag i den
vägen förblevo dock resultatlösa.
Att få fram materielen till Finland tog lång tid. Den måste
transporteras från fabriker och depåer till franska och brittiska
hamnar för att där inlastas i finska fartyg. På grund av ubåtsfaran
gingo fartygen ut i kolonn under konvoj, varvid mycken dyrbar tid
gick förlorad. Destinationslandet var Norge, i vars hamnar —
Stavanger, Bergen, Trondheim och Narvik — godset blev lossat för
att med tåg föras till Torneå, där omlastning måste ske på grund av de
finska järnvägarnas större spårvidd. I genomsnitt en månad förflöt
innan materielen nådde finska gränsen, och därefter måste ännu en
rundlig tid beräknas för transporten till eldlinjen, i synnerhet om
servis till de nya pjäserna skulle utbildas. Häri ligger förklaringen
till att en stor del av vapnen icke hunno med i vinterkriget.
Det skulle föra för långt att i detalj redogöra för leveranserna
från Frankrike och England, för vilka i förbigående sagt fullt pris
erlades. Jag önskar dock nämna att England, vars luftvapen hade
nått en högre utveckling än det franska, avstod ett hundratal jakt-
och spaningsplan ävensom ett tjugutal Bristol-Blenheim bomb-
maskiner, medan Finland från Frankrike erhöll trettio Morane jakt-
plan. Eftersom jaktplanen måste transporteras i delar för att sättas
ihop i finska och svenska verkstäder, var det först i krigets slutskede
vi kommo i åtnjutande av detta värdefulla tillskott. Övriga franska
och brittiska leveranser omfattade en stor mängd infanteri- och
artillerivapen, minor, torpeder, signal- och pionjärmateriel, gas-
masker, utrustning, med mera. För utfyllande av bristen på artilleri-
materiel fingo vi ytterligare, på därom framställd anhållan, över 200
kanoner med fast rekyl från Frankrike jämte riklig ammunition av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
