Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERKRIGET: POLITISK ÖVERSIKT 227
sadören honom förstå, att en dylik attityd kunde ha en oväntad verkan
på de brittisk-ryska relationerna. Det kan på goda grunder antagas,
att ryssarna önskade sondera, huru solid basen var för interventions-
planerna, och att de hoppades kunna avstyra dessa genom att låta
Foreign Office veta, att Finland under alla förhållanden finge behålla
sin suveränitet.
Den 28 februari besöktes jag ånyo i högkvarteret av statsministern
åtföljd av fyra regeringsmedlemmar. Under mellantiden hade stora
framgångar vunnits norr om Ladoga och i Kuhmo, medan läget på
Karelska näset hade tillspetsats. Jag uppmanade de tillstädesvarande
generalerna att för ministrarna redogöra för sin åsikt om läget. När
förklaringarna avgivits konstaterade jag något häpen, att de på ett
undantag när gingo ut på att vi nog skulle hålla ut och att kampen
kunde och måste fortsättas. Medan ministrarna drogo sig avsides
för att konferera sinsemellan, tog jag tillfället i akt att för generalerna
framlägga motiven för åsikten att ett fredsslut borde eftersträvas nu
— en åsikt som hos mig hade vuxit till övertygelse. Vi borde enligt
min mening icke låta bitterheten över de hårda villkoren förblinda
vårt omdöme. Att armén icke var slagen gav oss än så länge en möj-
lighet att diskutera fred. Skulle en militär katastrof inträffa, vore utsik-
terna att göra detta förspillda, så ansträngda som krafterna redan voro.
Efter en kort överläggning kunde jag meddela regeringsdelegatio-
nen, att det icke förelåg någon åsiktsdivergens hos militärbefälet
om nödvändigheten att snabbt sluta fred. Följande dag, den 29
februari, beslöt regeringen att inleda fredsunderhandlingar.
Detta beslut sattes icke omedelbart i verket, beroende på att
underrättelser ingingo från Paris och London om att expeditionsstyr-
kan skulle utökas och väntetiden förkortas. Enligt vad överste
Ganeval meddelade, kunde de första kontingenterna beräknas anlända
i slutet av mars. Regeringen, som häri såg en möjlighet att erhålla
lindring i de hårda villkoren, beslöt att höra sig för hos västmakterna,
om en första trupp på 50.000 man kunde översändas under mars
månad, samt huruvida möjligheter funnos att omedelbart erhålla
etthundra fullt bemannade och utrustade bombplan.
Den centrala frågan om genommarsch stod emellertid alltfort
hindrande i vägen. Att västmakterna under senare hälften av februari
uppgett, att de själva skulle reglera problemet, kunde eventuellt
förstås så, att Sverige och Norge vid truppernas ankomst till norsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
