Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 MARS 19490
kåren. Vad västmaktsinterventionen beträffar meddelade brittiska
ministern i Helsingfors, mr Vereker, att truppernas styrka uppgick
till 20.000—30.000 man och att de skulle vara färdiga att embarkera
den 15 mars. Detta betydde att expeditionen kunde väntas vara
framme tidigast om en månad. Om transiteringsproblemet kunde
ministern icke ge klart besked. Det var, enligt honom, Finlands
egen sak att få till stånd en ändamålsenlig lösning i Stockholm och
i Oslo.
Trots svenska regeringens obevekliga hållning beslöts: att utri-
kesministern ännu en gång skulle besöka Stockholm för att under-
handla med svenska regeringen och Rådsunionens sändebud. Den
27 februåri sammånträffade minister Tanner med statsminister Hans-
son. Denne upprepade, att direkt svensk militär intervention eller
tillstånd för västmakternas trupper att marschera genom Sverige ej
var att påräkna. »T yskland hade», meddelade statsministern,
»direlktoc officiellt lätiitisvens ka tegetingen
veta, att ett översändande äv reguljära svenska
trupper skulle draga Sverige in i stormakts-
kriget» Han förordade ett omedelbart fredsslut, trots de hårda
villkoren, och gav samtidigt uttryck åt Sveriges beredvillighet att
ekonomiskt bispringa Finland. På minister Tanners fråga huruvida
Sverige, i händelse vi gingo in på de ryska kraven, vore villigt att
ingå ett försvarsförbund med Finland, svarade statsminister Hansson
att tanken icke var ny för honom och uttryckte sin personliga sym-
pati för den. Han tillade att Finland, om ett sådant förbund existerat
år 1939, ej hade blivit angripet av Rådsunionen.?
Också madame Kollontay gav minister Tanner rådet att antaga
villkoren, vilka enligt hennes utsago voro på förhand fastslagna.
Möjligheter till justeringar vid förhandlingsbordet funnos icke.
Intressant är att rådsregeringen den 26 februari genom ambassa-
dör Maiski gjorde ett försök att få Foreign Office att till Finland
frambefordra fredsvillkoren, oaktat dessa redan voro den finska re-
geringen bekanta. Då utrikesministern lord Halifax avböjde försla-
get med motiveringen att han ansåg villkoren oacceptabla, lät ambas-
1 Skildringen av samtalet den 27 februari 1940 mellan statsminister Hansson och
minister Tanner grundar sig på den senares uppgifter inför dkommittén för utredning
av Finlands utrikespolitik», sådana de återges i dennas (den s. k. Hornborgkommitténs)
betänkande. Samtalet finnes utförligare refererat i den bok Tanner publicerat efter det
ovanstående skrivits (Väinö Tanner: Finlands väg 1939—1940, Helsingfors 1950, s. 255 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
