Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 MANNERHEIM: MINNEN NOV. I1939—MARS 1940
hålla stormakterna från att utnyttja småstaternas svaghet för sina
syften. Även Sverige blev, på grund av den svaghet som låg i dess
öppet deklarerade passivitet, en bricka i det stormaktsspel, vars
direkta offer blevo dess närmaste grannar.
Att Sverige självt i motsats till sina grannar undgick att bli in-
draget i världskonflikten, därför hade det att tacka icke endast sitt
relativt skyddade läge och sin målmedvetna upprustning, utan även
det motstånd Finland presterade mot de ryska expansionssträvan-
dena. Om Rådsunionen hade lyckats förverkliga sin avsikt att
erövra och sovjetisera Finland, hade även utgångsläget för det tysk-
ryska kriget varit ett annat. Med ryska trupper på Åland och i
Tornedalen — hotande malmfälten — samt tyska i Norge och Dan-
mark, hade Sveriges handlingsfrihet varit till ytterlighet beskuren
och de »förhandsbestämda linjerna» föga värda.
Att det icke gick därhän var den finska försvarsmaktens förtjänst.
På grund av dess oväntat sega motstånd, som helt rubbade de ryska
tidtabellerna, såg sig Rådsunionen efter två månaders krigföring
nödsakad att uppge det krigsmål, som öppet tillkännagivits i och med
tillsättandet av Terijokiregeringen. Det kostade utan tvivel rådsrege-
ringen en hel del självövervinnelse att smälta den prestigeförlust,
som det innebar att kasta sitt eget vasallstyre över bord och i stället
inrikta sig på en kompromisslösning, vars givna förutsättning var
erkännandet av Finlands statliga oberoende och dess lagliga regering.
Den yttre formen för denna reträtt angavs i Molotovs anförande
vid Sovjets högsta råds sammanträde den 29 mars 1940, där han —
enligt »Izvestija» av den 30 mars — bland annat yttrade:
I början av februari framlades för finnarna frågan om att kriget måt-
te avslutas. Innan vi togo ställning till denna fråga, vände vi oss till
finska folkregeringen för att inhämta dess åsikt. I avsikt att göra slut
på blodsutgjutelsen och att hjälpa det finska folket i dess läge, tog folk-
regeringen ståndpunkt för att gå oss till mötes med ett förslag om att
avbryta kriget ... I samband med fredsuppgörelsen uppstod frågan om
finska folkregeringens självupplösning, vilken även ägde rum.
När Rådsunionen beslöt sig för att — i varje fall tills vidare —
resignera beträffande sitt ursprungliga krigsmål, lågo orsakerna i
första hand på det militära planet. Den mekaniserade röda arméns
slagkraft hade icke infriat de högt spända förväntningarna i fält-
tåget mot den oansenliga och bristfälligt utrustade armé, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
