Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERKRIGET: POLITISK ÖVERSIKT 237
holm; hade angetts såsom förhandlingsbas, eller tillägget om byggan-
det av banan Kemijärvi—Salla och landavträdelserna i norr, vilket
allt kunde tolkas såsom ett hot mot Skandinavien, föranledde några
som helst åtgärder från Sveriges sida. Justi den riktning, där svenska
frivilligkåren försvarade Nordens intressen, gav den svenska diplo-
matin vika.
Det kan icke nog beklagas, att svenska regeringen först i samband
med fredsförhandlingarna för rådsregeringen framhöll risken av
»återverkningar på Sveriges ståndpunkt» i händelse en för Finland
acceptabel uppgörelse ej kom till stånd. Vid rätt tidpunkt och på
rätt sätt framförd hade en dylik varning kunnat få verkningar av
stor betydelse för Finland. Detta gäller icke minst om den hade
delgivits rådsregeringen redan före krigsutbrottet. Men även om
svenska regeringen så sent som i februari hade framfört den var-
ning, som gavs »under vinterkrigets sista dagar», skulle detta
troligen ha varit ägnat att förhjälpa oss till förmånligare villkor.
Sveriges inställning till den finsk-ryska konflikten avspeglade
en politik fylld av motsättningar. Å ena sidan hade svenska regering-
ens passiva hållning såväl före som under kriget en uppmuntrande
inverkan på angriparen, å den andra stöddes Finland i form av fri-
villiga och av ansenliga materialsändningar. Därtill kom en storartad
humanitär hjälpverksamhet. En på realiteter baserad politik hade i
det långa loppet ställt sig mindre kostsam och även besparat Sverige
stora uppoffringar.
Statsminister Hansson har i ett anförande sommaren 1940 försva-
rat Sveriges politik med att dess hållning under stormaktskriget »var
förhandsbestämd efter de linjer vi under årtionden följt»! Efter
allt som skett sedan år 1939 torde det stå klart, huru betänkligt det
är att låsa fast en ståndpunkt, som berövar statsledningen dess hand-
lingsfrihet och ger motparten en inblick i dess intentioner. På krigs-
konstens område kallas detta tillvägagående alltsedan Fredrik den
stores tid »vorausdisponieren», och det är lika ödesdigert i diplomatin.
I nämnda anförande sommaren 1940 tillade statsminister Hansson:
»Vi har varit på vår vakt mot en utveckling, under vilken de små
staterna skulle kunna bli brickor i någon stormaktskombination.»
Men neutraliteten är i vår tid ingen sådan trollformel, som kan av-
1 Handlingar rörande Sveriges politik under andra världskriget. Transiteringsfrågan
juni—december 1940 (s. 180). Stockholm 1947.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
