Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fred i vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRED I VAPEN 241
Evakuerat gods från Karelen hopföst på Kouvola stationsområde.
fördragets bestämmelser och söka skingra de farhågor Rådsunionen
kunde hysa. Genom att avstå från den erbjudna västmaktshjälpen
hade vi gett ett nytt klart bevis på vår önskan att förbli utanför stor-
maktsfejden, och härefter kunde Rådsunionen räkna med att väst-
makternas intresse för Finland skulle svalna. Sveriges och Norges
hållning i vinterkrigets slutskede fullbordade Finlands isolering.
Även den militära ställningen borde ha varit ägnad att lugna
ryssarna. Den finska armén hade lidit förhållandevis stor manspillan
och dess materiella resurser ett svårt avbräck. De nya gränserna
lämnade landet blottställt för anfall, och från Hangöudd var vägen
ej lång till livsviktiga centra och förbindelser.
Misstron till rådsregeringens avsikter minskades icke av den
avvisande hållning denna intog till frågan om en skandinavisk för-
svarsallians, varom förhandlingar inletts omedelbart efter freds-
slutet. I det mottagande detta finska initiativ rönte i Sverige och
Norge hade det finska folket sett en stråle av hopp i sitt beträngda
läge. Desto större blev besvikelsen när det blev bekant, att rådsrege-
ringen motsatte sig planen under hänvisning till tredje artikeln i
fredsfördraget, som stipulerade att vardera fördragsparten var för-
pliktad att avhålla sig från anfall mot den andra ävensom från att
sluta förbund eller ingå i koalitioner, vilka voro riktade mot mot-
parten. Att det icke var fråga om något förbund med aggressiva
16 — Mannerheim, II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
