Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fred i vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 MANNERHEIM: MINNEN MARS 1940—JUNI I941
syften kunde det emellertid icke råda minsta tvekan om. Den
tilltänkta försvarsalliansen ingick som ett led i de nordiska ländernas
konsekventa strävan att värna sin neutralitet och sitt oberoende, och
dess enda syfte var att garantera status quo i Norden, innefattande
för Finlands del Moskvafredens gränser. Som ytterligare garanti
för sitt fredliga syftemål upptog alliansförslaget en uttrycklig för-
bindelse av alla parter att icke inlåta sig i krig, såvida det icke gällde
solidarisk självförsvar gentemot en angripare.
Rådsunionens veto mot en dylik försvarsallians skulle visa sig
vara ett misstag. Att den icke kom till stånd skulle, så som händel-
serna utvecklade sig, endast gagna Hitler, vars anfall mot Skandina-
vien icke kom att utlösa ett gemensamt motstånd från Sverige och
Norge. Man kan ifrågasätta om Hitler över huvud hade gett sig in
på den norska aggressionen om han vetat, att den skulle leda till
öppen konflikt med Sverige och Finland. Ett försvarsförbund hade
automatiskt fört oss över i lägret av Tysklands motståndare. Bundet
vid Sveriges och Norges defensiva politik hade Finland, om ock
stympat och försvagat, kunnat garantera Leningrads säkerhet.
Senare har framgått att England i mars 1940 genom sin ambassa-
dör i Moskva, sir Stafford Cripps, hade talat för det nordiska för-
svarsförbundet, men icke erhållit något svar på sina föreställningar.
Genom att omintetgöra försvarsförbundet medverkade Råds-
unionen till att tyskarna fingo fotfäste på den norska Ishavssektorn
— »kalotten» —, därifrån de inom kort kunde hota Murmansk samt
draga en del av sina förbindelser den kortaste vägen genom norra
Finland; där kommo de sedermera, tack vare den på Rådsunionens
order byggda järnvägen, att stå i farlig närhet till Murmanbanan på
ett område, vars milsvida ödemarker annars hade gjort operationer
med stora styrkor ytterligt svåra.
Under de dagar och veckor, som föregingo aggressionen mot
Norge, kulminerade osäkerhetskänslan. Det faktum att tyska trupper
och fartyg enligt ingångna rapporter koncentrerats i Östersjöhamnarna
kunde tyda på en förestående operation också mot Finland, närmast
mot den åländska ögruppen. Samtidigt hade ansenliga ryska
truppstyrkor grupperats bakom den nya gränsen. Större delen av
de fransk-brittiska undsättningstrupperna låg alltjämt uppbrotts-
färdig i brittiska hamnar, och i början av april 1940 tillställdes svenska
och norska regeringarna en not, där de underrättades om att Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
