Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 MANNERHEIM: MINNEN I 94I— 1944
överkommando, vari denne hemställde om att finska armén skulle
angripa Leningrad från norr, samtidigt som tyskarna gingo till anfall
från söder, och att offensiven öster om Ladoga skulle utsträckas
över Svir för uppnående av kontakt med tyskarna i riktningen
Tichvin. I hänvändelsen förutsattes även, att ett starkt, rörligt deta-
chement skulle kvarlämnas för att säkra det erövrade området syd-
ost om Ladoga.
Sedan republikens president på min begäran anlänt till högkvar-
teret, framlade jag den tyska krigsledningens hemställan, upprepande
att jag övertagit överbefälet under det uttryckliga förbehållet att
en offensiv mot Leningrad ej inleddes. Jag framhöll även såsom
min uppfattning, att det knappast var förenligt med landets intressen
att övergå Svir.
President Ryti omfattade mina synpunkter, och den 28 augusti till-
ställde jag generalfältmarskalk Keitel ett avböjande svar. Tyskarna
läto sig nöja med svaret vad beträffar fälttågets utsträckande över
Svir, men vidhöllo dess enträgnare förslaget om vårt deltagande i en
anfallsoperation mot Leningrad. Förhindrad att lämna högkvarteret
för att underställa spörsmålet presidentens prövning, såg jag mig
tvungen att ånyo be denne besöka mig. Resultatet av diskussio-
nerna blev även denna gång en avböjande skrivelse, daterad den 31
augusti.
Ännu samma dag fingo armékårerna på Näset order att icke övergå
den ryska försvarslinjen strax söder om den forna riksgränsen. Att
själva gränsen icke angavs såsom offensivens slutmål kom sig av att
en kortare linje än den, som löpte utmed den buktiga riksgränsen,
var bättre ägnad för försvar. i
Härmed var dock frågan om ett anfall mot Leningrad ej avförd
från dagordningen. Någon dag senare, den 4 september, infann sig i
högkvarteret generalfältmarskalk Keitels närmaste man i över-
kommandot, generalen av artilleriet Jodl, som hade erhållit i upp-
drag att övertyga mig om nödvändigheten av att Finland deltog i
företaget. Min tidigare hållning stod fast, och general Jodl, som
uppenbarligen utrustats med stränga direktiv, utbrast slutligen:
— Men gör då någ ot för att visa tillmötesgående!
För att förebygga en ökad spänning i förhållandet till tyskarna
och om möjligt få till stånd ett positivt avgörande i fråga om en tysk
spannmålsleverans på 15.000 ton, varom förhandlingar som bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
