Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 MANNERHEIM: MINNEN I1941—1944
Att kampen varit av så avgörande betydelse märktes dock icke
vare sig på våra eller på dem närliggande tyska fronter, allra minst
i Tichvinriktningen, där den bebådade framryckningen lät vänta på.
sig.
Redan den 16 oktober hade tyskarna anhållit, att 163. Infanteri-
divisionen måtte beordras vidtaga förberedelser för att vid en senare
angiven tidpunkt gå över Svir. En tid därefter, då tyskarna tycktes.
beslutna att intaga Tichvin, fick divisionen order att övergå floden
inom tjugufyra timmar, räknat från orderns mottagande. Målet var
svårare att vinna än tyskarna tänkt sig, och när Tichvin den 9 novem-
ber erövrades, var anfallskraften så försvagad inför det växande
ryska motståndet, att 163. Infanteridivisionens framstöt ej ansågs ha
utsikter till framgång. Den annalkande vintern började göra sig
kännbar, och den 10 december lämnade tyskarna Tichvin. Därmed
var den länge debatterade frågan om en framryckning i denna riktning
ur världen.
I de finsk-brittiska relationerna inträffade en hotfull vändning:
genom en ultimativ not från London, som finska regeringen mottog
den 28 november. Denna gång krävdes icke att trupperna skulle
dragas tillbaka, men däremot att operationerna skulle inställas före
den 5 december och all aktiv verksamhet därefter upphöra.
Noten ingick mitt under en rådplägning i statsrådet, vid vilken.
jag råkade närvara. Behandlingen av de på dagordningen stående
frågorna om bristen på arbetskraft och hemförlovning av betydande
manskapskontingenter lämnades därhän, och i stället ägnade de för-
samlade hela sin uppmärksamhet åt den brittiska noten. Den all-
männa åsikten tycktes vara den, som dåvarande statsminister Rangell
under krigsansvarighetsprocessen vid årsskiftet 1945-1946 uttryckte
i orden: »Enär de brittiska kraven denna gång voro betydligt modera-
tare än de, som framställdes i noten av den 22 september, och enär de
av strategiska trygghetsskäl dikterade målen enligt överbefälhavarens
uppgift voro inom räckhåll och kunde beräknas bli uppnådda inom
på sin höjd ett par dagar, ansågs att ett jakande svar kunde avlåtas.»
I exakthetens intresse må påpekas, att mitt yttrande vid konferensen
gick ut på att de av strategiska trygghetsskäl dikterade målen normalt
kunde uppnås på en halv dag, men att jag — även om jag hoppades
att Karhumäki kunde intagas om ett par dygn — icke kunde uppge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
