Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 MANNERHEIM: MINNEN 1941—1944
- RE > LYSA 2 da da mad] | 3 vå PEN AR MUTA
Svenska frivilligbataljonen på väg till eldlinjen på Hangöfronten.
Det var bittert att se relationerna till England, som skänkt oss
ett så värdefullt stöd under vinterkriget, definitivt avbrutna efter
många år av harmoniskt såväl ekonomiskt som politiskt samarbete.
Detta inträffade mindre än två år efter den januaridag 1940, då
Winston Churchill i ett radiotal hade avgivit följande vittnesbörd om
det finska folkets kamp mot samma övermäktiga fiende som alltjämt
stod oss efter livet:
Endast Finland — det i farans gastkramning storartade, ja sublima
Finland — visar vad fria män förmå. Den tjänst Finland har gjort mänsk-
ligheten är ovärderlig. Vi kunna icke säga vad Finlands öde kommer
att bli, men ett sorgligare skådespel kunde den återstående civiliserade
världen ej konfronteras med än om detta präktiga nordiska folkslag till
sist krossades och, betvingat av den väldiga övermakten, bleve underkastat
ett slaveri som är värre än döden. Om det frihetens ljus, som ännu brinner
så klart i den isiga Norden, bleve utsläckt, skulle detta varsla om en åter-
gång till de mörka tidsåldrar, i vilka varje spår av ett tvåtusenårigt mänsk-
ligt framåtskridande är dömt att utplånas.
Denna oförbehållsamma sympatiyttring av en man i Winston
Churchills ställning hade den gången ingivit Finlands folk mod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
