Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 MANNERHEIM: MINNEN I1941—1944
De viktigaste grenarna av denna verksamhet i Fjärrkarelen för-
tjäna att belysas.
Då finska trupper år 1941 besatte delar av Fjärrkarelen, över-
togo de ett område som lidit mycket av kriget, men ännu mer av den
förstörelse ryssarna anställt under sin reträtt. Såsom fallet varit
på andra krigsskådeplatser hade också här den brända jordens taktik,
som rådsregeringen fastslagit till efterrättelse, omsatts i praktiken.
Den innebar en förflyttning av befolkningen och förstörande av
bosättningscentra, kommunikationsleder och lös egendom, därest
denna icke tidigare bortförts.
Vad beträffar förflyttningen hade åtgärden endast haft partiell
framgång. De medlemmar av den karelska folkstammen, som icke
fallit offer för massförvisningarna under åren före kriget, lämnade
blott motsträvigt sina hembygder. Flerstädes uppsköts avfärden
tills operationerna hindrade en evakuering, eller också undandrog
sig befolkningen förflyttningen genom att taga sin tillflykt till sko-
garna. De kvarvarande fingo återvända till sina hemtrakter eller
blevo, om frontens närhet hindrade detta, förlagda i läger. En fjärde-
del av det ursprungliga invånarantalet eller sammanlagt 90.000 per-
soner — därav hälften karelare och testen för det mesta från Råds-
unionens inre förvisade element — kommo sålunda att stanna kvar.
De bästa och arbetsdugligaste hade inkallats i militärtjänst eller
deporterats, varav följde att det gamla och yngsta inslaget var för-
härskande.
Större framgång hade ryssarna haft med förstörelseverket och
bortförandet av lös egendom. Kolchoserna voro för det mesta utan
hästar och boskap, vartill kom att sädesupplagen bränts eller bort-
förts. Befolkningen hade lämnats på svältens rand. Av byarna hade
blott få hunnit förstöras, men i städer och industrisamhällen var
förödelsen stor. Resultatet av den särskilda omsorg, som nedlagts
på att ödelägga städerna Petroskoi och Kontupohja, var att av den
förras. bosättningsareal återstod hälften, av den senares knappa 20
procent. Med fem av de sju kraftverken demolerade och endast ett
av sju stora sågverk i någorlunda bibehållet skick, var industrin
praktiskt taget ur funktion.
Frånvaron av lokal administration och ordning i näringslivet
ställde ockupationsmakten inför en vansklig uppgift, som till en
början påbördades armékårernas och divisionernas kommendörer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
