Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 MANNERHEIM: MINNEN I1941—1944
följa de olika administrativa organens verksamhet. I februari 1944
gav jag order om att det rådgivande utskottet skulle ersättas med
en på bredare bas byggd representation, vilken plan dock ej hann
realiseras. i
Den första och svåraste av militärförvaltningens uppgifter blev
att organisera livsmedelsförsörjningen. Det blev arméns depåer,
som vid inmarschen helt fingo lov att taga hand om de civilas för-
sörjning. På grund av att de för utdelning avsedda livsmedlen måste
begränsas till det allra nödvändigaste och lättast transportabla, blev
mjölransonen dubbelt så stor som den i Finland och sockerransonen
något större. Skörden i Fjärrkarelen under skördeåret 1941—1942
räckte icke till mer än en dagsranson på 120 gram bröd. Det blev
därför nödvändigt att av de knappa finska förråden avstå så mycket,
att brödsädesransonen kunde höjas till det tredubbla.
Sedan jordbruket och boskapsskötseln år 1942 fåtts i gång och
den lantbrukande befolkningen konstaterat, att resultaten av dess
arbete verkligen kommo den själv till godo, lättade livsmedelssitua-
tionen. Kolchossystemet måste överges på grund av brist på jord-
bruksredskap och arbetskraft, vartill kom den motvilja systemet
väckt. I stället genomfördes från vårvintern 1942 en temporär över-
låtelse av odlingsbar jord för privatbruk. Denna åtgärd blev med
tiden allt mera populär. Våren 1944 var mer än hälften av odlings-
arealen, eller inemot 20.000 hektar, omhändertagen. Glädjande
var att husdjursbeståndet stadigt ökades, så att det vid utgången av
det tredje ockupationsåret svarade mot befolkningens behov.
Dessa resultat hade icke kunnat uppnås utan omfattande hjälp
från Finland i form av jordbruksredskap och avelsdjur samt en mång-
sidig konsulent- och kursverksamhet, innefattande även upprättan-
det av lantbruksklubbar, vilka samlade ungdomen och stimulerade
den till självverksamhet. Med gemensamma ansträngningar blev det
efter hand möjligt att hålla ransonerna i Fjärrkarelen lika stora som i
Finland, i vissa fall till och med något större. Detta gällde även till-
delningen av tobak, fotogen och karbid.
Då industrianläggningarna lågo i ruiner kunde befolkningen icke
beredas fabriksarbete, men å andra sidan hindrade bristen på arbets-
kraft produktion i större skala. Några kraftverk, sågar och andra
mindre anläggningar sattes visserligen i stånd, men det mesta av
behövliga industriprodukter måste importeras från Finland. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
