Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSÄTTNINGSKRIGET 345
| SUOMEN PUNAISEN RISTIN
| SAIRAALA
Rödakorssjukhuset i Vitele red
att mottaga fjärrkarelska patienter.
Religionsangelägenheterna reglerades enligt en av mig utgiven
order, i vilken teligionsfrihet garanterades och all treligionspro-
paganda förbjöds. Befolkningens stora flertal anslöt sig till det
grekisk-ortodoxa kyrkosamfundet, som i likhet med det evangelisk-
lutherska verkade helt oberoende av motsvarande samfund i Finland.
En svår och ömtålig uppgift var att finna framkomliga vägar
för införande av rättsskydd och lagskipning, då i Rådsunionen till-
komna lagar och förordningar självfallet ej kunde tillämpas. Ej
heller kunde den finska rättsordningen såsom sådan tagas i bruk.
De grundläggande rättssatserna fastställdes genom order från över-
befälhavaren eller genom instruktioner utfärdade i överbefälhava-
rens namn av kommendören för militärförvaltningen.
Vad kriminalrätten beträffar fanns ingen annan möjlighet än att
införa den i Finland gällande brottmålslagstiftningen, som tilläm-
pades av oavhängiga krigsdomstolar. Den privaträttsliga rättegångs-
ordningen åter organiserades på basen av ett fredsdomarsystem med
anor från tsartiden, enligt vilket civilprocessförfattningens första
rättsinstans hade varit fredsdomaren. Regel var att en fredsdomare
måste besitta finsk domarkompetens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
