Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 MANNERHEIM: MINNEN 1941—1944
reservofficerskårerna samt för olika medborgerliga samfund. En stor
glädje beredde mig den hälsning en deputation från Fackförening-
arnas Centralförbund med ordföranden, redaktör Vuori, i spetsen
framförde från landets organiserade arbetare — ett för mig dyrbart
erkännande av mitt mångåriga arbete för samförstånd och förtroende
mellan oliktänkande sociala grupper. Också general Dietl och gene-
ralöverste Stumpff hedrade mig med personliga lyckönskningar.
Efter uppvaktningarna var jag färdig att mottaga den tyska riks-
kanslern. På utsatt klockslag tog hans plan mark på Immola flygfält,
där president Ryti mötte. Rikskanslern och hans följeslagare, bland
dem generalfältmarskalk Keitel, fördes med bil till udden vid Saimen.
Sedan jag hälsat min höga gäst med svit välkommen och mina offi-
cerare föreställts för honom, tryckte rikskanslern de närvarande
tyska officerarnas hand. Mötet mellan honom och general Dietl
tycktes synnerligen hjärtligt. Efter ett kort besök hos republikens
president i hans vagn infann sig rikskanslern jämte president Ryti i
min, där ett långt samtal utspann sig. Närvarande vid detta tillfälle
var även generalfältmarskalk Keitel.
Efter att ha lyckönskat mig och yttrat några förbindliga ord om
huru högt han, en okänd soldat från första världskriget, uppskattade
att möta mig, redan då mitt folks befriare, gick rikskanslern över till
storpolitiken. Han uttryckte sitt beklagande av att Tyskland icke
kunnat stödja Finland under vinterkriget. Detta var då omöjligt,
eftersom det hade betytt ett tvåfrontskrig som Tyskland icke mäktat
genomföra, — dess krafter voro ju bundna i väster, där man icke
kunde gå till anfall på grund av den dåliga väderleken! Detta var en
svår motgång. Den tyska beväpningen var gjord för vackert väder.
Den var utmärkt, den var effektiv, men icke desto mindre en beväp-
ning för vackert väder. Sedan urminnes tider ansåg man i Tyskland
att krig icke kunde föras på vintern. Detta misstag hade även haft till
följd att pansarvapnet och pansardivisionerna aldrig hade utexperi-
menterats och inrättats för vinterkrig. Tvärtom hade provkörningar
med stridsvagnar företagits för att bevisa, att krig icke kunde föras
på vintern. Om Frankrike besegrats redan hösten 1939 — rikskans-
lern hade ursprungligen räknat med att detta kunde göras på sex
veckor — hade världshistorien tagit en annan vändning.
De stora framgångarna i väster fördystrades emellertid, fortsatte
rikskanslern sin utläggning, av en verkligt stor olycka — Italiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
