Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSÄTTNINGSKRIGET 35I
inträde i kriget och dess svaga insats. Tyskland måste hjälpa sin
bundsförvant i dess brydsamma läge. Detta betydde en splittring
av de tyska flyg- och pansarförbanden just när alla tillbudsstående
krafter skulle grupperas i öster, ty från och med hösten 1940 hade den
tyska ledningen haft under övervägande en brytning med Råds-
unionen. Ända sedan underhandlingarna med Molotov i november
1940 hade det stått klart att ett krig var oundvikligt — de ryska ford-
ringarna voro ju oerhörda! Vid denna tid hade tyska regeringen
främst oroat sig för Rådsunionens aspirationer på Balkan. Om rys-
sarna då skulle ha lagt beslag på de rumänska oljekällorna hade iTysk-
land varit förlorat, ty utan minst fyra till fem miljoner ton rumänsk
olja om året kunde Tyskland ej föra krig. Ej heller hade Tyskland
kunnat hindra en rysk frammarsch, ty vad det då hade i trupper i
Rumänien var löjligt litet. Rumänska regeringen hade vänt sig till
Berlin för sent. För övrigt voro tyskarna ännu ej beredda i öster, de
måste vinna tid i avvaktan på att bli starka nog att möta ryssarnas
utpressningsförsök, vilka också gällde Finland.
President Ryti och jag fingo nu höra en livlig redogörelse för
de ryska krav på Finland, som Molotov framlagt i november 1940
under förevändning att Rådsunionen kände sig hotad av oss. Riks-
kanslern uppgav sig ha genmält därtill, att varje farhåga för en finsk
aggression ju var orimlig redan med hänsyn till styrkeförhållandet.
Molotov hade replikerat, att Rådsunionen ej heller kunde fördraga
det moraliska hot Finland representerade, och hade orubbligt hållit
fast vid kravet, att Moskva skulle ges fria händer gentemot Finland.
Tysklands enda utväg var att angripa i öster, framhöll rikskans-
lern och tillade att han, även om han varit bättre informerad om mot-
ståndarens rustningar, skulle ha vidhållit sitt beslut, om ock med
tyngre sinne. Han dolde icke att den oerhörda ryska krigspotentialen
hade varit en överraskning av oangenärhaste slag. Om någon hade
sagt honom att Rådsunionen förfogade över 35.000 stridsvagnar,
skulle han ha ansett sagesmannen galen. Och dock hade tyskarna
intill denna dag tagit eller förintat 34.000! Under framryckningen
hade nyanlagda och okända jättefabriker påträffats, bland andra en
stridsvagnsfabrik i Donetsgebitet med 30.000 arbetare, vilkas antal
vid full produktion skulle utökas till 60.000. Under tjugu års tid
hade allt offrats för upprustning, och det framstod allt klarare att
fienden skulle förgöra våra nationer, därest vi icke nu genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
