Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSÄTTNINGSKRIGET 353
inmundigade de goda men enkla anrättningarna, förtärde rikskans-
lern en smula vegetarisk kost, nedsköljd med te och vatten. En av de
närvarande frågade hans livmedikus, om rikskanslerns hälsa verkligen
tvang honom att föra så sträng diet, vartill läkaren svarade att detta
nog icke var fallet och att de spartanska vanorna närmast hade psyko-
logiska orsaker.
Efter lunchen tog rikskansler Hitler avsked för att med sitt plan
anträda återfärden.
Mina farhågor för att besöket skulle ge upphov till vidlyftiga
kommentarer besannade sig. Finland hade under det gångna krigs-
året intagit en självständig hållning gentemot tyskarna, och den tan-
ken låg därför nära till hands att Hitlers verkliga avsikt med besöket
var att söka förmå oss att deltaga i den tyska krigsansträngningen.
Som ett exempel på ekot ute i världen må följande kommentar ur
den mot Finland sympatiskt inställda »Washington Post» citeras:
»Hitlers besök i Finland kan betyda blott en enda sak. Nazityskland,
hårt ansatt av Ryssland, söker övertala finnarna att avskära den norra
tillförselvägen, längs vilken det ryska krigsmaskineriet nu matas.»
Vid en presskonferens uttalade mr Cordell Hull, att State Depart-
ment »iakttog situationen uppmärksamt för att se om Hitlers besök
skulle resultera i högre grad av samarbete, riktat mot de allierade».
Han betecknade visiten »dels såsom en avsiktlig manöver från Tysk-
lands sida för att kompromettera Finland i den axelfientliga världens
ögon, dels såsom ett försök att maskera Hitlers desperata bemödan-
den att förmå Finland att lämna större bidrag till axelns krigsan-
strängning».
Dessa i sig själv förståeliga kommentarer voro utan grund. Under
det korta besöket, som varade något över tre timmar, förekommo
varken militära eller politiska överläggningar, ej heller gjorde riks-
kanslern något försök att leda in samtalet på dessa ämnen.
Inom kort aktualiserades frågan vem som skulle besvara besöket.
Då detta gällt försvarsmaktens överbefälhavare, låg det närmast till
hands att jag avlade visiten i det tyska högkvarteret. Å andra sidan
var rikskanslern statsöverhuvud och hade i Finland sammanträffat
med republikens president. Diskussionerna utmynnade i ett beslut
att jag skulle resa.
Den 27 juni anträdde jag, åtföljd av fem officerare, färden med
min värds rymliga flygmaskin, som han välvilligt ställt till mitt för-
23 — Mannerheim, II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
