Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSÄTTNINGSKRIGET 367
general Walden, som lät mig veta att regeringen föregående dag hade
beslutit gå in på von Ribbentrops yrkande och att detta närmast hade
skett av hänsyn till det kritiska livsmedelsläget.
Denna underrättelse överraskade och smärtade mig. Varför hade
regeringen, efter flera veckors ståndaktighet, nu sett sig nödsakad
att tillmötesgå tyskarnas fordran? Alltsedan minister Ramsays besök
i Berlin hade jag kategoriskt avrått från och varnat för ett sådant
steg. Under vistelsen i Schweiz hade jag haft tillfälle att orientera
mig i vad man på neutralt håll ansåg om Tysklands chanser att rida ut
kriget och blivit alltmer övertygad om att en stat, som nu band sitt
öde vid Tysklands genom en regelrätt pakt, gick en hotfull framtid
till mötes. Jag ansåg det därför vara min plikt att göra vad jag kunde
för att förmå regeringen att taga beslutet under förnyad ompröv-
ning. Dagen efter min hemkomst inbjöd jag statsminister Linkomies
till middag i stabståget, varvid också försvarsministern och general-
stabschefen voro närvarande. Utan att sky vare sig tal rakt på sak
eller kategoriska påståenden förklarade jag, att regeringen stod i
beråd att taga ett för landet ödesdigert steg, och framhöll med efter-
tryck nödvändigheten av att beslutet ännu i elfte timmen reviderades.
Jag besökte även republikens president för att framlägga dessa syn-
punkter. Före min avresa till högkvarteret återtog regeringen sitt
beslut.
Tysklands hållning under de närmaste veckorna var föga väl-
villig, men den av många väntade krisen uteblev. Livsmedelsim-
porten stoppades i början av juni och samtidigt meddelades att vi
icke hade att räkna med mer än hälften av de bensin- och oljekvoter,
som ställts i utsikt, men därtill inskränkte sig så vitt jag vet repressa-
lierna. Det stora nederlaget i Tunis gav den tyska ledningen annat
att tänka på än påtryckningarna på Finland. Att tyskarna ej heller
ansågo det tillrådligt att spänna bågen för högt framgick av att de i
slutet av juni upphävde inskränkningarna i exporten.
Innan juni månad var till ända upplöstes den av frivilliga finska
krigsdeltagare våren 1941 sammansatta tyska SS-bataljonen, vid vars
uppställande jag skarpt hade ogillat de motiv som anförts till förmån
för detta såväl för mig som för armén främmande initiativ. Det föll
sig så väl att bataljonens medlemmar råkade befinna sig i Finland
på permission när kontraktstiden utlöpte. Jag ansåg tidpunkten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
