- Project Runeberg -  Minnen / II. 1931-1946 /
406

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1944

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406 MANNERHEIM: MINNEN 1941—1944

Detsamma gäller de omgrupperingar i syfte att stärka västra delen av
Näset på bekostnad av den östra, vilka genomfördes under återtåget.
I stället för att manövrera motståndaren stirrade sig ryssarna blinda
på det geografiska objektet Viborg. Den brist på operativ fantasi och
manövreringsförmåga, som utmärkt den ryska krigföringen under
vinterkriget, gjorde sig även nu gällande och gav oss en möjlighet
att upprepa samma återtågsmanöver.

Sedan ryssarna fått klart för sig att det skulle lyckas oss att upp-
bygga ett försvar av defilén öster om Viborg, utvidgades offensiv-
planen med angreppen över Viborgska viken och vid Vuosalmi.
Härför nödiga styrkor måste dock avdelas och fås fram, vilket för-
klarar att dessa angrepp icke kommo till utförande under den första
och hårdaste fasen av offensiven mot VKT-ställningen, den sista
juniveckan. Om så skett hade läget blivit ännu svårare att behärska.

Jämförd med offensiven på Karelska näset genomfördes den i
Fjärrkarelen betydligt smidigare. Såväl landstigningsoperationen
som forcerandet av uppehållsställningarna äro som militära presta-
tioner värda erkännande.

Det kan icke förnekas att våra krafter voro ansträngda till det
yttersta. Detta berodde ej enbart på den förkrossande övermakten,
utan även på att inemot tre års ställningskrig, under vars gång vi sett
oss tvungna att insätta trupper i befästningsarbeten och avstå soldater
för arbeten på hemorten, hade tärt på krigsvanan, medan röda armén
gått från seger till seger alltsedan år 1942, förvärvande en enastående
offensiv rutin. Därtill kom att de yngsta årsklasserna saknade krigs-
erfarenhet och att en stor del av manskapet sålunda fick sitt elddop
först i juni 1944.

Under offensivens gång fingo vi också tillfälle att konstatera
orsakerna till de ryska vapnens framgångar på den tyska fronten.
Den ryska krigsteknikens styrka låg i en massinsats av elittrupper och
materiel, vilken vi voro oförmögna att bjuda spetsen i den för artil-
leri och pansarvapen gynnsamma terrängen i Viborgsriktningen.
Otillräckligt utrustade med pansarförband och pansarvärn som vi
voro innan större mängder av de nya enmansvapnen anlänt från
Tyskland, tycktes i synnerhet de nya stridsvagnarna T-34 omöjliga
att bekämpa med fottrupper. När såväl tunga som lätta pansar-
värnsvapen stodo till buds och striden upptogs i lämplig terräng,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 00:57:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/2/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free