Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 MANNERHEIM: MINNEN I1944—1946
politiska ansträngningarna under sommaren haft till resultat, att
ryssarna frångått kravet på kapitulation och att en termin, om ock
kort, utsatts för att bereda tyskarna tillfälle att frivilligt lämna landet.
Regeringens förslag att förhandlingar skulle inledas på basen av de
preliminära villkoren godkändes av riksdagen i slutet plenum den
2 september.
Samma dag överlämnades till Tysklands sändebud i Helsingfors
en not, varigenom de diplomatiska förbindelserna avbrötos och de
tyska trupperna uppmanades att lämna Finland inom två veckor.
Därjämte lät jag överlämna till general Erfurth för vidare befordran
en till Tysklands Fährer och överbefälhavare Adolf Hitler ställd
skrivelse av följande lydelse:
I denna stund, då svåra avgöranden förestå, känner jag ett behov att
upplysa Eder om att jag har kommit till den övertygelsen, att räddningen av
mitt folk ålägger mig plikten att finna en snar utväg ur det pågående kriget.
Det allmänna krigets ogynnsamma utveckling begränsar i allt högre
grad Tysklands möjligheter att i de situationer av högsta nöd, som säkert
äro att motse, i rätt tid och i betryggande omfattning bringa oss den hjälp,
som vi komma att bli i trängande behov av och som Tyskland enligt vad
jag tror uppriktigt skulle önska tillförsäkra oss. Redan överföringen av
en enda tysk division till Finland tager så lång tid i anspråk, att vårt mot-
stånd mot den fientliga övermakten under denna tid kan bryta samman.
Och att enbart för denna eventualitet hålla ett tillräckligt antal tyska divisio-
ner varaktigt i beredskap här i Finland, det medger, såsom jag gott kan
förstå, läget icke. Också erfarenheterna från den förflutna sommaren
bekräfta detta antagande.
Den av mig här återgivna bedömningen av krigsläget omfattas av en
växande majoritet inom den finska folkrepresentationen. Även om min
uppfattning skulle vara en annan, vore det med hänsyn till vår statsför-
fattning icke länge möjligt för mig att negligera folkflertalets redan nu
tydligt framträdande vilja. När generalfältmarskalk Keitel nyligen på upp-
drag av Eder avlade ett besök hos mig, framhöll han att Stortysklands folk
utan tvivel ännu kan föra krig i tio år om ödet så fordrar. Jag genmälde
härtill, att även om man kan hoppas att detta äger sin riktighet för en nation
på 90 miljoner, så är det icke desto mindre säkert, att vi finnar rent fysiskt
äro ur stånd att utstå ett längre krig. Redan ryssarnas stora anfallsföretag i
juni har uttömt mina reserver. En liknande blodförlust kunna vi icke mera
utsätta oss för, utan att den lilla finska nationens hela fortbestånd äventyras.
Jag vill särskilt understryka att Tyskland, även om ödet icke skulle
förunna Edra vapen framgång, dock kommer att leva vidare. En liknande
försäkran kan ingen avgiva för Finlands del. Om detta folk på knappt
fyra miljoner blivit militärt besegrat, kan det knappast råda något tvivel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
