Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID STATENS RODER 413
om att det skulle bli fördrivet eller utrotat. Denna utsikt kan jag icke
utsätta mitt folk för.
Även om jag knappast vågar hoppas, att mina synpunkter eller beve-
kelsegrunder av Eder skola godtagas såsom riktiga, har jag velat före
avgörandet tillsända Eder dessa rader.
Våra vägar skiljas sannolikt mycket snart. Men minnet av våra tyska
vapenbröder kommer att fortleva här. I Finland ha tyskarna förvisso icke
varit företrädare för en främmande våldsmakt, utan hjälpare och vapen-
bröder. Men också under sådana omständigheter är ställningen för främ-
lingar förbunden med svårigheter och stora krav. Jag kan försäkra Eder,
att det i Finland under alla de gångna åren icke har förekommit något som
helst, som skulle gjort oss benägna att i de tyska trupperna se inkräktare
eller förtryckare. Den i Nordfinland förlagda tyska arméns uppträdande
gentemot den lokala befolkningen och de inhemska myndigheterna kom-
mer, skulle jag tro, att införlivas med vår historia som ett för dylika för-
hållanden kanske enastående exempel på korrekta och hjärtliga relationer.
Jag betraktar det som min plikt att föra mitt folk ut ur kriget. Våra
vapen, som så frikostigt överlämnats till oss, varken kan eller vill jag
någonsin självmant vända mot tyskar. Jag hyser förhoppningen att Ni,
även om Ni ogillar min skrivelse, dock lika väl som jag och alla finnar
skall ha den önskan och strävan, att avvecklingen av de hittillsvarande
förhållandena skall kunna genomföras utan varje tillspetsning som blott
kan undvikas.
Sedan riksdagen godkänt regeringens förslag om inledande av
fredsförhandlingar, måste det handlas snabbt i Helsingfors och i
högkvarteret, ty knappa två veckor återstodo tills tyskarna skulle
vara ur landet.
General Dietl, de tyska truppernas ungdomliga och käcka kom-
mendör, hade någon månad tidigare omkommit vid en flygolycka i
Tyskland. Hans efterträdare, generalöverste Rendulic var av helt
annan typ, hövlig och uppmärksam, men som det tycktes hård och
mindre tillgänglig. Strax före överlämnandet av noten till det tyska
sändebudet besökte generalöverste Rendulic mig i Helsingfors.
Han sade sig icke kunna underlåta att inför mig ge uttryck åt sin
allvarliga oro med anledning av den vändning händelserna tagit.
Under den korta tid han fört befälet i Lappland hade han hunnit
konstatera att finnarna voro hårda kämpar, men ingen kunde påstå
att ej också tyskarna voro oförskräckta och, om så behövdes, hän-
synslösa i sin krigföring. En sammandrabbning mellan finnar och
tyskar skulle utan tvivel utveckla sig till ett grymt och blodigt
krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
