Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 MANNERHEIM: MINNEN 1944—1946
själva skadeståndsbördan måste lättas. Genom ett avtal i januari
1946 förlängdes betalningstiden till åtta år, vilket betydde att den
årliga kvoten nedgick från 50 till 35 miljoner skadeståndsdollar.
Min hälsa, som ända sedan början av år 1945 hade varit vack-
lande, blev under årets lopp till den grad försämrad, att jag på hös-
ten såg mig tvungen att överlämna statschefens åligganden till stats-
ministern och följa min läkares råd att uppsöka ett mildare klimat för
att återvinna krafterna. Färdens mål var Portugal, och resan för-
bereddes i vederbörlig ordning med anmälan till de länder jag skulle
passera. Avgångstiden för den turbåt jag skulle resa med till Stock-
holm var den 3 november klockan 8 på morgonen.
Kvällen dessförinnan hade jag knappt hunnit lägga mig och
släcka ljuset, förrän någon vid 12-tiden ringde på min dörr. Det
var statsminister Paasikivi, som kom direkt från kontrollkommissio-
nens ordförande Zjdanov. En timme tidigare hade denne kallat
honom till sig och sagt sig genom tidningarna ha erfarit, att presi-
denten hade för avsikt att resa utomlands. Presidenten var emellertid
en politisk person, som icke kunde lämna landet utan att anmälan
därom gjordes till ryssarna, och någon sådan hade icke ingått vare
sig till kontrollkommissionen, rådsregeringen eller det högsta ryska
militärbefälet.
Paasikivi hade framhållit att inga bestämmelser funnos, som kunde
hindra presidenten att resa, och att statschefens åligganden enligt
regeringsformen i dylika fall automatiskt övergingo till statsminis-
tern. Zjdanov upprepade emellertid sitt påstående och tillade att
»resan kommer att skada Finland».
Under samtalet med statsministern hänvisade jag till att jag vid
en ålder, då jag borde haft rätt att avsäga mig offentliga uppdrag,
hade fått lov att åtaga mig många ansvarsfulla plikter. Nu var jag
trött och i behov av att sköta min hälsa. Allt var förberett, men jag
var villig att avstå från resan om den lände mitt land till skada. Jag
bad statsministern meddela Zjdanov, att jag väntade hans svar före
klockan 8 följande morgon, och att ett inhiberande av resan skulle
väcka uppseende, icke minst i de länder dit jag väntades.
Det dröjde ej länge förrän statsministern återvände med upplys-
ningen, att han ofördröjligen mottagits av Zjdanov och att denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
