Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD 447
Det vore emellertid oriktigt att förbise, att även geografiska och
världspolitiska faktorer av en storleksordning, som faller utanför det
finska och nordiska neutralitetsförsvarets räckvidd, på ett avgörande
sätt ha ingripit i Finlands öde. Redan på 1700-talet indrogs Sverige-
Finland i flera krig till följd av motsättningarna mellan Frankrike
och Ryssland. Kriget 1808—1809, som bröt Finlands sexhundra-
åriga union med Sverige och gjorde vårt land till ett storfurstendöme
under rysk överhöghet, var även det en återverkan av en europeisk
konflikt. Denna skulle med häpnadsväckande analogi upprepas
år 1939 då Hitlet, i likhet med Napoleon år 1807 i Tilsit, gav Moskva
fria händer mot Finland.
Den faktor i den storpolitiska utvecklingen, som har utövat ett
allt överskuggande inflytande på Finlands ödesväg, representeras
av bolsjevismen: dess framträngande till makten i det kaos, som 1917
års revolution framkallade i Ryssland, dess konsolidering under en
tid då västerlandet hade sitt politiska intresse ensidigt inriktat på det
slagna Tyskland och sina egna inre problem, och dess utveckling till en
världspolitisk maktfaktor av första ordningen, dels under samarbete
med det återuppståndna Tyskland, dels i kamp på liv och död med
denna konkurrent om världsherraväldet. Min syn på hithörande
utvecklingsfaser har redovisats i det föregående. Att Finland var
det första land, som hejdade bolsjevismens frammarsch, är ägnat
att framhäva vårt frihetskrigs ofta förbisedda europeiska betydelse.
Med tiden kom Rådsunionen att spela en allt mera dominerande roll
som balansfaktor i europeiska motsättningar och konflikter. Ytterst
var det en följd av rubbningen i den storpolitiska maktbalansen att
även Finland drogs in i kriget, och ej blott i ett utan i två.
Vid en prövning av de orsaker, som ha varit bestämmande för
det fria Finlands öden, frestas man lätt att lägga skulden för hemsökel-
serna under de gångna åren på skickelser och faktorer, vilka man ej
haft möjlighet att behärska. I huru hög grad vårt land än må ha varit
en bricka i stormakternas spel, kan man dock ej komma ifrån, att
också vi själva ha vår dryga andel i det som övergått oss, i form av
egna felgrepp och försummelser.
Den insikt jag framom andra ville inprägla i kommande släktens
medvetande är, att tvedräkt inom egna led hugger skarpare än oväns
svärd, och att inre stridigheter öppna dörren för ingrepp utifrån. Att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
