Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 MANNERHEIM: MINNEN
också uppleva besvikelsen att se Sverige inför rådsrysk opposition
uppge sin hållning och därmed uppenbara för Moskva, huru ensamt
och isolerat Finland stod.
Redan tidigare hade min ringa tilltro till värdet av den kollektiva
säkerheten i Nationernas förbunds regi drivit mig att söka kompensa-
tion för denna i nya former av politiskt samarbete med Skandinavien,
i hopp om att detta skulle övertyga även Rådsunionen om vår neutrali-
tetsvilja. Det var i denna avsikt jag tog initiativet till ett officiellt
uttalande om Finlands nordiska orientering, vilket till min glädje år
1935 enhälligt godkändes av riksdagen. Min förhoppning att denna
vädjan skulle vinna genklang i Norden, och främst i Sverige, och
att den skulle leda till en regional biståndspakt inom ramen för Na-
tionernas förbund, gick dock om intet. Det blev därför Finlands
lott att år 1939 ensamt taga mot den ryska jättens angrepp. Jag är
böjd för att tro, att detta hade kunnat undvikas om ett nordiskt,
ja till och med ett enbart finskt-svenskt försvarsförbund hade
existerat.
Tanken på ett utbyggt och samfällt nordiskt neutralitetsförsvar
kom omedelbart efter vinterkrigets slut till uttryck i det från finskt
håll framställda förslaget om ett försvarsförbund, omfattande såväl
Sverige och Norge som Finland. Därav blev emellertid intet, be-
roende på Moskvas motstånd mot planen, men även på de skandi-
naviska ländernas obenägenhet att engagera sig. Allt talar emellertid
för att Norge hade undgått att bli angripet våren 1940, om Tyskland
hade nödgats räkna med att dess angrepp hade utlöst ett sam-
fällt nordiskt motstånd. Därmed hade även utgångsläget för den ut-
veckling, som Finland drogs in i sommaren 1941, varit i grund för-
ändrat.
Mot bakgrunden av det senaste årtiondets händelser står det
numera klart, vad ett intimt politiskt och militärt samarbete mellan
Finland och Skandinavien hade kunnat betyda både för Finland och
för de skandinaviska länderna. Sammansvetsad skulle Norden ha
haft alla utsikter att hävda den neutralitet, som dess utsatta länder
icke vart för sig mäktade värna. Ansvaret för den olyckliga utveck-
ling, som tog sin början för ett decennium sedan och på vilken
slutet ännu ej har setts, faller tungt på de interna krafter, vilka i
bristande insikt om lägets vådor stodo i vägen för ett nordiskt
samgående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
