Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fast gammal vorden allare’n,
giktbruten uti rygg och ben
jag står och knackar på min sten,
till aftonstjärnan tindrar.
Då jag blir trött, då för en stund
min sångmö gör en liten rund
i fantasi’n till Edens lund —
det dysterheten skingrar.
På arla stund, då trasten slår
sin sköna drill i skuggrikt snår,
det händer jag till skogen går
för att i ensamheten
få stränga lyran till en sång,
det skänkt mig tröst har mången gång,
jag glömmer världen, mörk och vrång,
jag glömmer värkligheten.
Och åter vaknat har mitt hopp,
förtröstansfullt jag blickat opp,
upp till Parnassens höga topp,
jag sökt Pegasen hinna.
Det är en dårskap, jag det vet,
ty jag, en anspråkslös poet,
ej ernå kan odödlighet,
ej lagerkransar vinna.
Ty skrifvet står i ödets bok:
»Du är en slaf, skall dra i ok
i all din da’r, din arme tok.»
O, hvilken lott, min dyra,
min arma sångmö, barndomsbrud
du suckar, klagar: »Store Gud,
jag kan ej bringa fram ett ljud
ifrån min spräckta lyra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
