Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min stackars sångmö, jag förstår
din bittra klagan år för år,
så har det gått och så det går
och så skall lifvet sluta.
Ej guld, ej namn mig himlen gaf,
mig ödet brännmärkt har som slaf;
jag står på branten af min graf
och klinkar på min luta.
Jag värkat har hvad jag förmått
för hvad jag ansett vara godt,
man mången gång mig missförstått,
ty mänskan omildt dömer.
Jag resonnerar dock så här:
som ingen män’ska felfri är,
blott mer och mindre egenkär,
man oförrätt dock glömmer.
När sist en gång jag troppat af
och nedlagt har min vandringsstaf,
skall skrifvet stå uppå min graf:
»Frigjord från ödet vorden
Här hvilar stoftet af en man
Förutan guld, förutan namn
Hans lif helt obemärkt försvann
En kojans son i norden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
