Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Grundlogen 334 Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro ej allt är guld som lyser
I vår syndefulla värld.
Lyckans växling man förnimmer
Lite hvar på lifvets färd.
Eger du en »vän i viken»,
Gif den hjärtats ena hälft.
Njut, gif sjutton i kritiken
Allt därmed är väl bestäldt.
Den andra hälften bör du nogsamt spara
Till en annan din kärlek du förklara.
Gamla, dystra, flydda minnen
Rif dem icke upp, min vän.
Undvik det som upprör sinnen,
Njut af lyckan, kärleken.
Den som lifdömd går och hänger
Lifvet ständigt ser så trist,
Och som på den glade blänger
Gå i kloster först som sist.
Ej det duger sucka, gnälla,
Nej, framåt hvad än må gälla!
Kvinnans hjärta rymligt är, så vet man att förkunna,
Akta eder, männer, hoppa ej i galen tunna,
Räck din hand i värsta fall åt en bedagad enka,
Litet bo och »framtidshopp» helt visst hon dig skall skänka.
Var så nöjd och glad, rangerad karl du är
Och som äkta man din plikt du gör manfrére,
Ni inför världen spela kan litet kär.
Lyssna ej till skvaller och förtal,
Ingenting kan mera
skadligt vara
När en broder för ett dylikt tal
Ni bör helt enkelt icke honom svara
Eller ock hans prat för lögn förklara.
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
