Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversättningar och bearbetningar - Boern och hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
293
Stum briten gick, men ej långt han hann,
Förr’n gossen död han i gräset fann.
Geväret slutet i handen var,
Men ingen patron fans i bältet kvar.
Han låg som i drömmar, men blek och kall,
För vinden lekte hans lockars svall.
Bredvid låg hatten, där briten stod,
Men Antjes fjäder var röd af blod.
Och briten, härdad, med ens blef vek.
Den lille krigaren, stum och blek,
Han bar och lade vid faderns bröst,
I dödens stunder hans sista tröst.
Den gamle famnar sitt barn så tätt
Och smeker kinderna varsamt lätt.
På munnen, trotsande, hotfull nyss,
Han trycker en glödande sista kyss. I!
“Min Pieter, min älskling, som Gud min gaf,
Så få vi då hvila i samma graf!
Flyn, briter, i döden om hämd jag ber
Min gosses blod komme öfver er!”
Då brast hans öga, stum blef hans röst,
Men tryckt han var intill sonens bröst.
Och solen sjönk bortom bärg och dal
Gud skydde Oranje, Gud skydde Transvaal!
■
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
