Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er ikke lenge igjen av dagen; imorgen kommer
forsterkninger.
— Vi skal gjøre det vi kan, svarte det trett.
Grimasen var kommet om munnen på Heinz. De
tilhørte emigrantenes lille folk; de kom ikke til å forplante
sig i landflyktigheten; deres døde var uerstattelige.
Han mumlet den samme setningen som han så ofte
hadde måttet si det siste halvannet året: De beste dør,
sa han.
Forbindelsen med bataljonene var brutt; kanskje var
de gått tilbake, kanskje hadde en granat kappet linjen.
Op igjennem kløften kom en soldat springende med
en håpløs klynge menn efter sig.
— Alle flykter! ropte han, redd dere!
Gustl stanset ham: Hvem flykter?
— Internasjonale og karabineros, alle.
— Sett dig her.
Gustl vendte sig mot en melder:
— Gå op og se.
Mennene som hadde fulgt flyktningen, satte sig i
åpningen av hulen. De hadde vært på vei opover fjellet
med proviant, da soldaten var kommet styrtende
nedover.
Det gikk en halv time; ingen flere kom. Klokken
blev seks, og plutselig ophørte artilleriilden. Det blev
dødsstille i fjellet. Det var som kontortiden var slutt
inne i hulen. Alle åndet op. En av brigadevakten
begynte å synge. Heinz stod smilende og så på ham; han
vendte sig til Simon, som nettop satte sig på
ammuni-sjonskassen.
— Da wo man singt lass dich ruhig nieder,
Bose-wichter haben keine Lieder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
