Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
»Men nog om mina tankar och antaganden. Jag
inställer mig.
’Fru grevinnan ligger’, säger en kammarjungfru.
’När kan jag träffa henne?’
’Klockan tolv.’
’Fru grevinnan är måhända opasslig?’
’Nej, min herre, men hon kom inte hem från balen förrän
klockan tre.’
’Mitt namn är Gobseck, säg henne det. Jag kommer igen
klockan tolv.’
»Jag avlägsnar mig och kvarlämnar mina spår på den
mjuka mattan och trappans marmorsteg. Jag finner ett
nöje i att smutsa ned rika personers mattor, visst inte av
småaktig elakhet, men för att låta dem känna nödens
järnhårda grepp.
»Då jag kom till rue Montmartre till ett torvtigt hus,
öppnade jag den gamla inkörsporten och såg en mörk gård,
dit solen aldrig kommer. Portvaktarelogen var svart,
glasrutorna liknade ärmen på en svart röck, som burits
alltför länge; de voro flottiga, bruna, spruckna.
»Fröken Jenny Malvaut?»
’Hon är utgången; men om ni kommer för att få betalt på
er växel, så här har ni pengarna.’
’Jag kommer igen’, sade jag.
»Jag ville se den unga flickan, då jag hörde,
attportvak-tarfrun hade pengarna; jag föreställde mig, att hon var
vacker. Jag fördrev förmiddagen med att bese de i
boulevardens butikfönster utställda gravyrerna, och på slaget
tolv gick jag genom salongen utanför grevinnans rum.
’Fru grevinnan har just ringt på mig’, sade
kammarjungfrun, ’jag tror inte, att hon kan ta emot ännu.’
’Jag skall vänta’, sarde jag och slog mig ned i en fåtölj.
»Portiärerna öppnades och kammarjungfrun kom
skyndsamt ut och sade:
’Var så god och stig in, min herre.’
»Av den milda tonen i hennes röst drog jag den slutsatsen
att hennes matmoder inte kunde betala.
»Huru vacker var inte den kvinna jag fick skåda! Hon
hade i hast över sina bara axlar kastat en kaschmirsschal,
i vilken hon så tätt insvepte sig, att man kunde ana hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
