Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
»Ni kommer till mig», svarade procentaren kallt, »därför
att Girard, Palma, Werbrust och Gigonnet ha buken full av
era växlar, som överallt utbjudas med femtio procents
förlust; men som de sannolikt inte lämnat mer än halva
värdet, äro de inte värda mera än högst tjugufem procent.
Er tjänare! Kan jag anständigtvis», sade Gobseck i det han
fortsatte, »låna en enda vitten åt en person, som är skyldig
trettiotusen francs och inte äger ett runstycke? Ni
förlorade i förrgår tiotusen francs på balen hos baron Nucingen.
»Min bäste herre », svarade greven med sällsynt
oförskämdhet, i det han mätte gubben med blicken, »mina affärer
angå er inte. Den, som har kredit, är ingenting skyldig.»
»Sant!»
»Mina växlar skola inlösas.»
£ »Möjligt!»
»Och för närvarande inskränker sig frågan oss emellan
att veta, var jag kan erbjuda er tillräckliga säkerheter för
den summa jag önskar låna av er.»
»Riktigt!»
Det buller droskan åstadkom, då den stannade utanför
porten, gengjöd i rummet.
»Jag skall hämta något, som kanske skall tillfredsställa
er», utbrast den unge mannen.
»O min son!» utropade Gobseck, i det han reste sig och
sträckte armarna mot mig, så snart den lånesökande
försvunnit, »om han har goda säkerheter, räddar du mitt liv!
Jag skulle eljest ha dött. Werbrust och Gigonnet ha trott
sig kunna spela mig ett spratt. Tack vare dig, skall jag i
afton få skratta på deras bekostnad.»
Gubbens glädje hade något förfärande. Det var enda
gången, som han i min närvaro lät förleda sig till ett
känsloutbrott. Och huru kort detta utbrott än var, skall det
aldrig gå ur mitt minne.
»Gör mig det nöjet att stanna här», tillade han. »Fast
jag är beväpnad och säker på mitt skott, såsom det
tillkommer en person, som förr jagat tigrar och varit med om
åtskilligt på kofferdifartyg, där det gällt segra eller dö,
misstror jag den eleganta skurken.»
Han satte sig åter i sin fåtölj framför sitt skrivbord.
Hans ansikte var åter vitt och lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
