Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
»Som ni behagar!» återtog advokaten. »En lång tid hade
förflutit sedan jag hade mitt sista samtal med greve de
Restaud, och ännu hade jag inte erhållit den motförbindelse,
som skulle lämnas i mina händer. I Paris indragas
advokaterna i en virvel av förhållanden och rättegångar, som inte
tillåta dem ägna sina klienters angelägenheter större
uppmärksamhet än dessa själva ägna dem, på de undantag när,
som vi kunna göra. En dag, då procentaren spisade middag
hos mig, frågade jag honom emellertid, då vi stigit upp från
bordet, om han visste, varför jag inte hört något av herr de
Restaud.»
»Det har sina goda skäl», svarade han. »Greven är
dödssjuk. Han tillhör dessa ömtåliga själar, vilka inte
veta, hur de skola döda sorgen och fördenskull låta döda sig
av sorgen. Livet är ett arbete, ett yrke, som man måste
göra sig den mödan lära. Då en människa lärt sig
livet därav att hon erfarit dess sorger, stärkes hennes gry
och förvärvas en viss smidighet, som tillåter henne behärska
sin känslighet; hon förvandlar sina nerver till ett slags
stålfjädrar, som böja sig, men icke brista; om en människa har
en god måge, kan hon, på detta sätt övad, leva lika länge som
Libanons cedrar, träd som äro berömda för ett långt liv.»
»Ligger greven för döden?» sade jag.
»Möjligt», sade Gobseck. »Ni skall i arvet efter honom
ha en saftig stek.»
Jag betraktade Gobseck litet noggrannare och sade för
att sondera honom:
»Men förklara mig då, varför greven och jag äro de enda,
för vilka ni intresserat er?»
»Därför att ni äro de enda, som utan knep och baktankar
haft förtroende för mig», svarade han.
Ehuru detta svar lät mig tro, att Gobseck icke skulle
missbruka sin ställning, om motförbindelserna skulle
förkomma, beslöt jag ändå att uppsöka greven.
Jag föregav affärer och vi gingo.
Jag kom snart till rue de Helder. Jag infördes i en
salong, där grevinnan lekte med sina barn. Då hon hörde
mig anmälas, reste hon sig med en häftig rörelse, kom emot
mig och satte sig utan att säga ett ord, endast med handen
bjudande mig att ta plats i en ledig fåtölj mitt emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
