Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
domare skulle ha haft förkänning av ett drama vid åsynen
av denna fasans höghet, vars minsta förtjänst var, att den
liknade dessa fantasibilder, som målare roa sig med att
teckna i kanten på sina litografistenar, medan de språka
med sina vänner.
Då den okände fick se advokaten, greps han av liksom en
krampryckning, liknande den, som en skald erfar, då han
plötsligt väckes ur ett rikt drömmeri av ett oförmodat
buller mitt i nattens tystnad. Gubben tog hastigt av sig
hatten och reste sig för att hälsa på den unge mannen.
Svettremmen, som beklädde hattens insida, var tydligen mycket
flottig, ty främlingens peruk häftade vid densamma, utan
att han märkte det, och visade hans nakna hjässa, som på ett
ohyggligt sätt vanställdes av ett tvärgående ärr, som från
bakhuvudet sträckte sig till högra ögat och i hela sin längd
bildade liksom en grov uppstående söm.
Det plötsliga avlägsnandet av den smutsiga peruk, som den
stackars mannen bar för att dölja sitt sår, väckte hos de
båda unga männen ingen lust att skratta, så ohygglig var
anblicken av den kluvna hjässan. Den första tanke, som
åsynen av detta sår ingav, var: — Genom det har förståndet
flytt!
»Om han inte är överste Chabert, måste han i alla fall
vara en tapper soldat!»tänkte Boucard.
»Min herre», sade Derville till honom, »med vem har jag
den äran tala? »
»Med överste Chabert.»
»Vem? »
»Han, som dog vid Eylau», svarade gubben.
Skrivaren och advokaten gåvo vid detta besynnerliga
svar varandra en blick, som betydde: »Det är en galning!»
»Herr Derville», återtog översten, »jag skulle önska
anförtro er hemligheten av min ställning.»
En omständighet, som väl är värd att uppmärksammas,
är den oräddhet, som är advokater medfödd. Antingen
vanan att taga mot en stor mängd personer, eller en stark
känsla av det skydd, lagarna giva dem, eller tilliten till
deras kall inger dem detta mod, så inträda de överallt utan
fruktan, liksom präster och läkare. Derville gav Boucard
ett tecken, och denne avlägsnade sig genast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
