Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
marken. Mellan porten och huset utbredde sig en stor av
gödsel fylld pöl, till vilken regn- och spillvattnet flöt. Den
mur, mot vilken denna eländiga byggning stödde sig,
tycktes vara mera solid än dess andra delar och pryddes av
gal-lerförsedda stallar, i vilka kaniner fortplantade sin talrika
avkomma. Till höger om inkörsporten befann sig
kostallet och ovanpå detta en höskulle; stallet stod i
förbindelse med huset genom ett mjölkmagasin. Till vänster
låg bakgården med stall och svinstia, liksom huset uppförda
av dåliga plankor, som spikats på varandra och
ofullständigt täcktes av vassrör.
Liksom nästan alla de ställen, där beståndsdelarna i de
stora måltider, Paris dagligen slukar, erbjöd också den gård,
på vilken Derville satte foten, spår av den brådska, som
nödsakas av att ha allting färdigt på viss tid. De stora
till-bucklade mjölkkärlen av järnbleck, i vilka mjölken forslas,
och de kärl, som innehålla grädden, voro kastade huller om
buller framför mjölkkammaren med sina linneproppar.
De trasor, som tjänade till kärlens rengöring, fladdrade i
solen, upphängda på med spikar fästa streck.
Den fredliga häst, vars ras man finner endast i
mjölkhandeln, hade tagit några steg från sin kärra och stannat
framför stallet, vars dörr var stängd. En get betade bladen till
den magra och dammiga vildvinsranka, som beklädde
husets gula, av fukten anfrätta mur. En katt hade krupit
upp bland gräddkärlen och slickade dem. De av Dervilles
ankomst skrämda hönsen, flaxade skrikande bort och
bandhunden skällde.
Derville, som med en blick genast uppfattade hela detta
ovärdiga skådespel, sade för sig själv: »Här bor alltså den
man, som avgjorde segern i slaget vid Eylau!»
Huset hade tydligen stannat under uppsikt av tre pojkar.
Den ene hade klängt högst upp på en med grönfoder lastad
kärra, och roade sig med att kasta stenar i ett kaminrör
från grannens hus, i förhoppning att de skulle falla ned i
någon soppgryta. Den andra sökte få upp en gris på
kärrans golv, som med ena änden stötte mot marken, medan
den tredje vid kärrans andra ände väntade, att grisen
kommit upp ett stycke för att väga upp kärran och
därigenom få grisen att falla ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
