Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Då Derville frågade dem, om det var här som herr Chabert
bodde, svarade ingen, utan alla tre betraktade honom med
en spirituell stupiditet, om man får tillåta sig en
sammanställning av dess båda ord. Derville upprepade sin fråga
med lika liten framgång som förut. Förargad över de tre
slynglarnas hånfulla ansiktsuttryck sade han dem några av
dessa vänliga tillmälen, som unga män anse sig ha rätt
att rikta till barn, vilket hade till följd att de tre bänglarna
bröto sin tystnad med brutalt gapskratt.
Nu blev Derville ond på allvar.
Översten, som hörde honom, kom ut ur ett litet lågt
rum alldeles bredvid mjölkkammaren och visade sig på
tröskeln med en obeskrivlig militärisk flegma. Han rökte en av
dessa billiga simpla lerpipor, som rökare med en teknisk
term kalla inrökta. Han sköt upp skärmen till en mycket
smutsig mössa, fick se Derville och gick tvärs över
gödselhögen för att så mycket hastigare komma fram till sin
välgörare, medan han med väldig stämma tillropade de tre
slynglarna: »Tyst i ledet!» Barnen iakttogo genast en
aktningsfull tystnad, som tillkännagav det välde, den gamle
soldaten utövade över dem.
»Varför skrev ni inte till mig? » sade han till Derville. »Gå
längs kostallet! Se här, här är vägen stenlagd», utbrast
han, då han märkte huru tveksam advokaten var, som inte
ville smutsa ned sig om fötterna i gödselhögen.
Derville hoppade från den ena rena fläcken till den andra
och kom på detta sätt fram till tröskeln av den dörr, ur vilken
översten gått ut. Chabert tycktes obehagligt berörd av att
nödgas mottaga honom i det rum han bebodde. I detta
kunde Derville icke heller varsebli mer än en enda stol.
Överstens säng bestod av några halmkärvar, över vilka hans
värdinna utbrett två eller tre stycken av dessa gamla
vävnader, vilka mjölkbuden pläga använda till att sitta på på
bänken i sina kärror. Golvet bestod helt enkelt av
tilltrampad lera. Väggarna voro spruckna och överdragna med
utkristalliserat salt samt grönaktiga av mögel och så
fuktiga, att den vägg, invid vilken översten vilade, måste
beklädas med en bastmatta. Den mycket omtalade ridrocken
hängde på en spik. Två trasiga stövlar lågo i en vrå. Av
linne syntes icke minsta spår. På det maskstungna bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
