Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siska förebilden däri, att hon aldrig trodde sig skola
bli ståthållare på någon fantasiens ö och hade heller
aldrig fått något löfte därom. Hon var liten med ett
hår som vit fårull, med ögon, som då och då tittade
upp och sedan försvunno, och en mun, som skulle
kunnat berätta mycket, men som var tunn och
försiktig och bara sysslade med det, varav människorna
kunna intresseras och som de sedan glömma bort.
Hon tillhörde en alldeles särskild värld, som man
vanligen inte bryr sig så mycket om, men som dock
existerar och är berättigad till vår sympati liksom
allt mänskligt, och som dessutom spelar en ganska
stor roll i det dagliga livet, om ock i det fördolda.
Det finns nämligen i Stockholm en hel armé av
gummor och gamla fröknar, som leva lyckliga av
smulorna från stora världens bord, som ha smått
om kontanter, bo i ensamma rum tillsammans med
ett spritkök och en vedsäck, ha bekanta familjer,
där de hälsa på en gång i kvartalet, vilkas
garderober de vittja, oah dit de kallas, då herrskapet ska
göra en liten lustresa men lämna barnen hemma.
Då få de vakta huset. De ha ofta haft tjänst som
husfröknar i fina hus, på gamla gods, ha mottagit
knappa löner och måttliga drickspengar, men varje
öre ha de samlat, slant för slant, och lagt hop till
en fond för ålderdomen, så knyppla de spetsar och
sälja till små affärer, sakna inte talang att mottaga
små gåvor, förstå ett hushåll till punkt och pricka
och känna societetskrönikan från familj till familj,
från år till år och äro små uppslagsböcker i dagens
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
