Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var som en dröm! Tnu! Just det! Som
en dröm, mitt herrskap! sa han och viskade med
hand för munnen för att riktigt visa, hur tyst det
var i fina världen.
Och på gatorna och på torgen och i
Kungsträdgården, överallt hade han sett bara de allra
elegantaste damer.
— Se, vi ha inte det på Söder, inte! sa han. De
som äro fina, de gå över på den här sidan och visa
sig! Tnu! För det är tydligt det, att på den här
sidan så visar man sig! Man gör det! Och de som
kosta på, de äro på andra sidan, de! Och arbeta!
Som jag, mitt herrskap! Som jag!
Men det hade varit löjtnanter och herrar med
obeskrivligt pressade byxor och skor så blanka som
glas, och blixtrande ekipager!
— Och så en åtomobil! Just det ja! Jag fick se
det nu! En åtomobil! sa gubben och trummade med
fingrarna, ty automobilerna voro ju nya vid den tid,
då dessa händelser spela, och gubben hade inte sett
någon av modera typ nere på Munkbron, inte.
— Ja visst ja! sa hennes nåd. Det är ju en herr
Makkonen, som har infört dem! Och det är ju där,
som, om jag inte misstar mig ... en fröken Rosa ...
— Just det, ja! sa gubben. Rosa Mull, ja! Och
det är en fin flicka, det! Hon hör till fina världen!
Hon med! Så hon visar sig nog! Just det!
Men han berättade vidare, och allt hade han sett,
och till sist stannade han vid Kompaniet på
Stureplan, såsom vid själva krondiamanten i eller sym-
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
