Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bolen för hela fina världen. Där hade alla fina
damer från hela stån gått in, och andra lika fina hade
kommit ut, och de allra finaste hade haft hundar
med sig, som de bundit i porten, där hundarna hade
egen betjänt; utanför trängdes ekipagen, och
herrarna med de pressade benen gingo också in, och
utanför på trottoaren träffades alla och pratade, och
ingen hade någon brådska.
— Ja, det var som en kyrka! Det var tydligt,
det! sa gubben. En riktig kyrka! Tnu! För fina
världen!
Så pratade han på utan avbrott och drack kaffe
och doppade, och i hans orörliga ögon levde hela
fina världen, som Kasper-Teatern lever i ett barns
ögon; och vill inte utplånas.
Men till slut satte han från sig koppen, torkade
sig om mustascherna och tackade.
Då blev han sig lik som vanligt med ett litet,
nästan osynligt leende i alla ansiktets rynkor och
veck.
§ 3-
Han ställde sig upp och gnuggade händerna.
— Ja, sa han. Det var det, det, mitt herrskap!
Men nu ska vi tala om det, som jag har kommit
hit för! Det ska vi det! Vi ska tala affärer, min
hedersbror! sa gubben, strålande, och därmed
klappade han fanjunkarn på axeln.
— Se, det är så, sa han, att jag är gammal nu!
Och gumman med! Jaha! Och man... vi vet det,
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
