Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greven var klädd i sin grova blåa kavajkostym,
med de grova, tjockbottnade stövlarna på sina
fötter. Dessutom hade han på huvut en toppig,
grönaktig filthatt, som han ständigt bar inomhus.
Bredvid honom satt hans gamla tax, Prisse, och han
lättade än på det ena benet, än på det andra, av gikt,
det arma djuret, och stirrade in i elden, som om han
där sett underbara världar och villebråd, och då och
då gnällde han lite och kastade en frågande blick
på greven, om han skulle hoppa in och börja jakten.
— Yyyh! sa greven då.
Men grevinnan, som om sommarn hade femton
underkjolar eller såg ut att ha det, såg nu ut att
ha ett tjog, och dessutom hade hon en
kattskinns-huva på huvut.
Baalach hade pjäxor på fötterna, och jungfrun i
huset, som var en stum bondjänta, hade
telefonproppar i öronen, alldeles som grevinnan.
Nu gonade sig alla vid elden. Greven och Jenny,
som trivdes bra ihop, hade varit ute och halat upp
simpor på isen, och dem skulle man få till middag,
det var högvinterns bästa läckerhet i grevens smak,
och han satt och tänkte på dem. Grevinnan med
hakan i händerna stirrade in i elden alldeles som
Prisse, fast hon inte lättade på benen som han, men
däremot tänkte hon på allt sublimt i detta liv.
Baalach virkade på en spets.
Hur fridfullt! Hur fullt av klassisk ro var det
inte här ute på det förfallna Yxhamra under de
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
