Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Das ewig weibliche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, min liv, det har jag, du Jenny! svarade
han. I många år!
Men han rörde sig inte, ty han var så lugn av
sig. Han satt tvärtom kvar vid pulpeten och
trummade lite med pennan mot pulpetskivan.
Jenny satte sig på en soffa, där skeppare, bönder
och andra tjänstemän i potatis- och
spannmålsbranschen annars brukade sitta. Och hon kastade
det ena benet över det andra, ty så göra kvinnor
gärna nuförtiden. Och hon var precis lika lugn
som han.
— Jag är trött på att måla, lille Punkt! sa hon.
Och nu tänker jag hjälpa dig i stället!
— Men du kan ingenting! svarade han.
— Kan väl lära mig, lille Punkt!
— Kan du föra böcker? sa han, och det for
liksom vita duvor fram och åter i hans ögon, alldeles
som om vårdagar över Stockholms tak, och det var
bara goda humör.
— Eller kan du maskinskriva? fortfor han, och
han blev på allt bättre humör.
— Eller kan du sköta korrespondens?
Den lilla damen hade ända till denna stund varit
en så äkta ledamot i sin flygel av fina världen, att
hon inte så noga tänkt på arbetets realitet och allt,
som den innebar av tusen i och för sig kanske
obetydliga men tillsammans mycket viktiga
små-kunskaper. Nu såg hon dem framför sig, och
dessutom såg hon, hur de goda humören vingade sig i
Punkt Bjuggers ögon.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
