Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Das ewig weibliche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se, Jenny! God dag! svarade Punkt Bjugger.
Kommer du hit?
Den lille mannen fäste sina mörka ögon i högsta
grad allvarligt på den lilla damen, och han iakttog
henne noga, ty det var hans vana. En människa
framträder ju olika för olika betraktare, var och en
ser ju bara sig själv återspeglad i denna världen;
för en konstnär blir hon alltså en modell, en präst
studerar henne som en mer eller mindre tvivelaktig
möjlighet till ängel, och vad Punkt Bjugger
beträffar, såg han ju i Jenny Gobsman bara sin egen
dynasti. För att ta en bild från hans jordiska
verksamhetsfält kan man säga, att hon för honom var
en sättpotatis, vilken han länge nog haft liggande
i den mörka källare, som är världens liv, och då
och då tittade han, om det kommit några "ögon"
ännu.
Denna dag, när han såg på henne, såg han med
ens, att hon hade fått "ögon", ty som affärsman
hade han övat upp sin blick, och det yttre kan
människan nog förställa, men sin kärna kan hon
däremot inte dölja.
Och när Punkt Bjugger såg, att Jenny Gobsman
äntligen var mogen, då log det i honom. Han tänkte:
— Vilka barn det ska bli! Vilka barn det ska
bli!
Och han gladdes.
På det sättet stodo dessa båda emot varandra.
— Ja, nu kommer jag, lille Punkt! sa Jenny. Har
du kanske väntat mig?
2IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
