Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några dar! sa han nämligen. Och som Clifford för
närvarande har det illa ställt, måste banken fordra,
att de inlösas. Och den ser sig ingen annan utväg
än att vända sig till de solventa för att få in lite
pengar i gottgörelse för Cliffords skulder!
— Ja men... herregud! Det är ju Cliffords
växlar! svarade Karl. Och inte mina!
— Men du står som acceptant!
Karl bad att för Guds skull få anstånd, och han
lade upp hela sin ställning för Kruckman.
— Ja! sa denne och ryckte på axlarna. Dina
dåliga affärer kan jag inte hjälpa! Då blir det protest,
och så får det väl gå till konkurs!
— Ja, men ... kära Kruckman ... herregud, vi
äro väl gentlemän, och du erbjöd mig ju kredit för
inte länge sen! Va ? Säg, Kruckman.
— Jag ansåg dig, jag som alla andra, för
sol-vent och hederlig karl!
Karl blev alldeles röd, sträckte på sig och svarade:
— Det är jag också, ska jag säga dig,
Kruckman ! Och det vore önskvärt, att alla vore det! Adjö!
Därmed gick han.
Nu stod han alltså för ruinen, fast det hade
naturligtvis ännu inte gått upp för honom.
— Jag förstår inte det här! sa han för sig själv.
Jag måste tala med Punkt! Han kan nog hjälpa mig!
§ 3-
Det finns människor, som tyckas ha varit här på
jorden förut och gått igenom alltsammans, så att
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
